Inför COP16 – Romina Pourmokhtari kritisk till brister i Sveriges naturskydd

– Situationen för den biologiska mångfalden i världen är allvarlig. Det pågår en omfattande artutrotning och förlust av biologisk mångfald, som av allt att döma beror på mänskligheten. Därför är de här globala FN-förhandlingarna väldigt viktiga, säger Romina Pourmokhtari vid en pressträff inför sin avresa till miljömötet COP16 i Colombia.

Mötet handlar främst om hur världens länder ska genomföra den räddningsplan för naturen som klubbades efter segdragna förhandlingar på det förra FN-mötet COP15 för två år sedan, det så kallade Kunming–Montreal-ramverket.

Där står bland annat att minst 30 procent av jordens yta på land och till havs ska vara skyddad senast 2030. Det är något som även EU har skrivit in i sin strategi för biologisk mångfald, som en del av den gröna given.

Romina Pourmokhtari säger att det är regeringens målsättning att Sverige ska klara kravet. Men hon tillägger att det blir en utmaning. Mycket återstår. Dessutom uppfyller flera områden som i dag klassas som skyddade i Sverige inte de krav som ställs för att räknas in i de 30 procent som ska uppnås, varken till havs eller på land.

– Jag blev ganska förbannad, ärligt talat, när jag upptäckte att det är tillåtet att bottentråla i särskilt skyddade områden i Sverige. Så vi måste prata mycket om hur vi ska utöka vårt skydd. Men vi måste också ha tydligare definitioner och en bättre uppfattning om vad ett skydd ska innebära, säger Romina Pourmokhtari.

Inför COP16 skulle alla länder egentligen ha lämnat in en nationell åtgärdsplan och strategi för biologisk mångfald, en NBSAP, för att visa hur målen i Kunming–Montreal-ramverket ska uppfyllas. Än så länge är det bara omkring 35 länder som har gjort den hemläxan. Sverige är en av eftersläntrarna och planerar att skicka in sin NBSAP först nästa år, då Miljömålsberedningen tagit fram förslag på vilka åtgärder som krävs.

Torbjörn Ebenhard, som är forskningsledare vid Centrum för biologisk mångfald vid SLU och deltog i arbetet då ramverket förhandlades fram i FN, tycker att förseningen är olycklig.

– Jag tycker det är problematiskt. Sverige har bara lämnat en redovisning av existerande mål, men de beskriver inget nytt med anledning av ramverket. Det tycker jag är lite skämmigt.

Däremot har EU skickat in en NBSAP, som Sverige till viss del kan åka snålskjuts på. Där ingår numera även den naturrestaureringsförordning, som slår fast att EU-länderna ska återskapa minst 20 procent av sina skadade naturområden. Det var dock något som Sveriges regering in i det sista försökte stoppa.

Mot den bakgrunden är bland andra Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén skeptisk till Sveriges position under förhandlingarna:

– Statsrådet åker till COP16 för att prata vackert om naturen, men på hemmaplan har hon slaktat miljöbudgeten och hennes myndigheter säger att inga av miljömålen kommer att nås. Regeringen motarbetade naturrestaureringslagen hårt i EU och urholkar skyddet för både fjällskog och varg. Har ministern någon trovärdighet i förhandlingarna med detta i ryggsäcken?

Romina Pourmokhtari menar dock att hon har en god förhandlingsposition, inte minst för att Sverige just nu är den största bidragsgivaren per capita till den globala miljöfonden GEF.

Kommer ni att behålla bidragsnivån under kommande period, som startar nästa år och pågår till 2030?

– Jag har inget sådant besked att ge i dag. Men regeringen arbetar aktivt för att utöka vårt bistånd på den här fronten, säger Romina Pourmokhtari.

Läs mer:

FN:s miljömöte COP16 – bråk om gener och pengar hindrar världens länder från att rädda livet på jorden

Jörn Spolander: Havets fridfulla jätte visar hur våra problem hänger ihop

Positiva resultat om naturens förmåga att återhämta sig