Donald Trump lägger ut kartor på nätet där Kanada täcks av det amerikanska stjärnbaneret. Han hotar Danmark och Panama med militära insatser om de inte ger USA delar av sitt territorium.
Det handlar inte längre bara om att göra USA great again som i ”mer storslaget” – utan om att göra landet större rent geografiskt.
Kanske är utspelen, som många nu framkastar, en del i ett pokerspel där Trump egentligen vill uppnå något annat än det han påstår. Till exempel få sänkta avgifter för amerikanska fartyg i Panamakanalen, få bättre handelsbalans mot Kanada eller visa Kina och Ryssland att USA är herre på täppan i Arktis.
Ändå är detta något som går på tvärs mot en självbild som etablerades redan när USA blev självständigt 1776.
De brittiska kolonierna längs den amerikanska östkusten blev stater som frivilligt ingick i en union. Den nya republiken skapades som en motsats till det brittiska imperium det bröt sig loss ifrån.
I omvärlden har USA under 1900- och 2000-talet ofta kallats imperialistiskt.
Det har världens största ekonomi, världens starkaste militär och en kultur som dominerar planeten. Landet har 750 militärbaser i 80 länder. Det har iscensatt statskupper i länder som Chile och Iran, invaderat Vietnam, Afghanistan, Irak och en rad latinamerikanska länder.
Ändå slår de flesta amerikaner ifrån sig tanken att deras land skulle vara ett imperium. Det har också en lång rad presidenter gjort.
”Amerikaner har aldrig slagits för ett imperium, för territorium, för dominans”, sa Bill Clinton i ett tal år 2000. Den hökaktige Richard Nixon skrev i en av sina böcker att USA var ”den enda stormakten utan en historia av imperialistiska krav på sina grannländer”.
I själva verket torgförde både Clinton och Nixon en myt. För USA har under sin historia växt genom att lägga under sig mark som tillhört andra – från den nordamerikanska urbefolkningen, från Frankrike genom köpet av Louisianaterritoriet, från Spanien genom krig, från Ryssland genom köpet av Alaska.
Det är heller inte sant att USA skulle sakna kolonier. Flera öriken i Stilla havet och i Karibien är amerikanska, men befolkningen där saknar rösträtt i amerikanska val.
Ändå bryter Trump nu mot en etablerad tradition när han nu oblygt säger att USA kan tänka sig att använda militärmakt mot allierade länder som Danmark och Panama, och ”ekonomisk press” mot Kanada.
Många påpekar också att han inte har mandat att erövra andra länder. Detta var inte en del av hans valkampanj.
Men om man tar honom på orden skulle både Grönland och Panama bli en sorts amerikanska kolonier, territorier styrda av utsända amerikaner som ägnar sig åt att maximera moderlandets ekonomiska intressen.
Precis som en gång britter i tropikhjälm lade beslag på råvaror och arbetskraft från sina afrikanska, asiatiska och amerikanska besittningar.
Det påpekas ofta att Trump mestadels har vänt sig inåt med sin ”America First”-dagordning. Att han vill ”ha slut på de ändlösa krigen” och att USA ska lämna rollen som världspolis.
Men han har också varit mer cynisk än andra – eller om man så vill mer ärlig – när det gäller hur amerikanska intressen ska främjas i omvärlden, inklusive genom krig.
Redan 2011 föreslog Trump ett mål för USA:s militär i Irak: att lägga beslag på landets olja.
”Du hörde mig, jag skulle ta oljan. Vi stjäl inget, vi tar ut ersättning, som ett minimum. Vi tar tillbaka 1 500 miljarder dollar för våra utlägg.”
Samma resonemang förde han under presidentvalskampanjen 2016, då USA:s militär slogs mot IS i Irak. Han påpekade då att ”det har brukat vara så att segraren får ett krigsbyte”.
Renässanstänkaren Niccolò Machiavelli pläderade redan på 1500-talet för att furstar skulle strunta i moralen, att svikna löften, lurendrejeri och till och med mord var godkända metoder – bara resultatet blev det rätta.
Kanske är det ur det perspektivet man ska se Donald Trumps vilda utrikespolitiska utspel. I hans värld agerar alla, människor som stater, egentligen bara för att främja sina egna intressen.
Tänker man så måste USA använda sina militära och ekonomiska muskler. De är inget värda om man inte kan hota med krig och höga tullar, om man inte kan ”ta krigsbyte” eller köpa upp vidsträckta landområden.
En av Trumps idoler bland tidigare presidenter är William McKinley som satt i fyra år kring sekelskiftet 1900. Han är bland annat känd för extremt höga tullar – det Trump kallar ”det vackraste ordet i ordboken”.
Men han var också president när USA tog över det självständiga kungadömet Hawaii, och när det i ett krig mot Spanien erövrade Puerto Rico och Filippinerna.
McKinley mördades 1901 av en anarkist. Men det är en annan historia.
Läs mer:
Karin Eriksson: Kaos i världen – men Trump fick ordning på sitt eget universum
Kampanj för självständighet växer lavinartat på Grönland
