Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Trumps chanser att hitta en värdig väg ut ur kriget mot Iran minskar för varje dag. Alla alternativa vägar framåt framstår som dåliga – för USA, världen och hans eget eftermäle.
Ett massivt anfall mot iranska energianläggningar, som han ömsom hotar med, ömsom blåser av? Det skulle troligen leda till en iransk upptrappning mot grannländerna och ännu högre oljepriser, samtidigt som regimen i Teheran ändå sitter kvar.
Bygga en stor koalition av länder som gemensamt säkrar trafiken genom Hormuzsundet? Det har Trump redan försökt sig på, utan resultat.
Förhandlingar med resterna av den iranska regimen? De flesta av de högst uppsatta är döda. Och övriga i makteliten har nog svårt att lita på USA, eftersom anfallet den 28 februari kom medan samtal pågick medan länderna.
Trumps senaste taktik är i stället att kortsiktigt försöka hålla oljepriserna i styr, i väntan på att någon oförutsägbar händelse löser alla problem.
Och en av de åtgärder han tar till för att uppnå detta sticker i ögonen på många. Nämligen beskedet i fredags att Iran tillåts sälja den olja landet har pumpat upp och som befinner sig i tankrar på världshaven.
USA släpper alltså sanktioner som har varit i kraft sedan 1979. Samtidigt som exempelvis EU-länderna behåller sina motsvarande sanktioner.
Detta beräknas ge Iran och dess regim 14 miljarder dollar – motsvarande 130 miljarder kronor. Pengarna går alltså rakt ner i fiendens krigskassa och kan användas under de pågående motattackerna mot USA-baser och Gulfstaternas infrastruktur.
Det är ett underligt sätt att bekämpa en regim som Trump beskriver som ond och blodtörstig. Särskilt som många minns hans skarpa kritik mot företrädaren Barack Obama för att denne sände ”lastpallar med kontanter” till Teheran för tio år sedan.
Vad det handlade om då var bland annat återbetalningar av Irans egna pengar, ungefär 1,7 miljarder dollar, som del av en uppgörelse där Iran lovade långvariga restriktioner på sitt kärnenergiprogram och släppa amerikanska fångar.
– Den sämsta dealen någonsin, sade Trump då.
Nu ”skänker” han själv alltså samma regim mångdubbelt så mycket pengar, utan någon motprestation. Det sker samtidigt som Ryssland slipper sanktioner på sin olja, vilket ger också Moskva ett välkommet tillskott till sin krigskassa.
Presidentens närmaste rådgivare tvingas nu slå knut på sig själva för att förklara hur dessa åtgärder ska ses som tecken på en amerikansk framgång.
Finansminister Scott Bessent skriver på X att USA ”använder de iranska oljefaten mot Iran för att hålla priset nere medan vi fortsätter Operation Epic Fury” – administrationens namn på kriget.
USA:s FN-ambassadör Mike Waltz säger till CNN att slopandet av sanktionerna är ”en mycket tillfällig åtgärd” för att ”motverka den iranska strategin att driva upp oljepriserna”.
Nu tror de flesta bedömare inte att 140 miljoner fat iransk olja kommer att påverka världsmarknadspriset särskilt mycket. Det motsvarar några dagars utvinning globalt.
Åtgärden gör heller varken från eller till när det gäller Hormuzsundet. Det förblir stängt eftersom den iranska regimen ogärna släpper sin möjlighet att idka utpressning mot världen.
I stället sätter detta strålkastarljuset på hur illa övertänkt angreppet mot Iran var. På att varken Trump eller hans närmaste verkade ha en aning om vad det skulle kunna leda till.
För Trumps amerikanska kritiker är det öppet mål.
– Vi ger Iran och Ryssland miljarder dollar. Vi fyller bokstavligen fickorna på precis de nationer vi slåss emot. I vårt lands historia har vi aldrig sett maken till inkompetent krigföring, säger den demokratiske senatorn Chris Murphy på NBC-programmet Meet the press.
Läs mer:
Björn af Kleen: Varför är Trump så olycklig i rollen som överbefälhavare?
Trump skjuter fram deadline – nya beskedet om Iran
Ingmar Nevéus: Ingen tycks ha förklarat för Trump hur oljemarknaden fungerar
