Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Att kriget mot Iran byggde på en total felbedömning från Donald Trumps sida blir allt tydligare för varje dag som går.
Han förväntade sig att regimen i Teheran skulle kollapsa efter mordet på den högste ledaren Ali Khamenei och bomberna mot Irans militära anläggningar. Sedan skulle någon medgörlig iransk ledare dyka upp som gav USA tillgång till landets olja.
I stället har det gamla styret överlevt och fortsätter sina egna attacker mot Israel, mot grannländerna och mot amerikanska baser i regionen.
För den teokratiska regimen är det faktum att den har överlevt i sig en seger. Och nu har Teheran dessutom, inte oväntat, hittat ett sätt att skada inte bara USA, utan stora delar av världen.
Genom att i praktiken blockera det trånga Hormuzsundet, där 20 procent av världens olja passerar, kan Iran idka utpressning mot omvärlden. Oljepriset har ökat kraftigt och studsar upp och ner efter varje nyhet från krigszonen eller från Trumps Truth Social-flöde.
Även i USA ökar bensinpriset. I förlängningen påverkas också matpriserna, eftersom också råvaror till konstgödsel drabbas av att sundet är stängt. Detta är ett svårt problem för Republikanerna inför höstens kongressval. Förlorar de sin majoritet gör det Trump till en handlingsförlamad president de sista två åren i Vita huset.
Frågan är om Trump kunde placera ut Hormuzsundet på en världskarta för tre veckor sedan. Eller om någon av hans rådgivare tog upp risken för att det skulle stängas av, och vad det skulle leda till.
Vilka impulser som fick Trump att utlösa kriget är kanske en psykologisk fråga.
Allt detta verkar komma som en blixt från klar himmel i USA-presidentens värld.
Och nu tvingas han gå ut och vädja till en rad europeiska och asiatiska länder om hjälp – länder som inte informerades om hans krigsplaner och som skulle ha motsatt sig dem.
”Förhoppningsvis kommer Kina, Frankrike, Japan, Sydkorea, Storbritannien och andra att sända fartyg till Hormuzsundet”, skrev han i helgen.
Men detta framstår som mer än en förhoppning. Trump sade senare till Financial Times att ”det kommer att vara mycket illa för Natos framtid” om USA:s allierade inte agerar nu. Hans FN-ambassadör Mike Waltz uttryckte det så här i en intervju om de andra länderna med CNN:
– Vi välkomnar, uppmuntrar och till och med kräver deras deltagande för att hjälpa sina egna ekonomier.
Vilka impulser som fick Trump att utlösa kriget är kanske en psykologisk fråga. Men nu sänds flera av hans närmaste ut för att framställa beslutet som rationellt och framsynt. Deras budskap är att eventuella prischocker bara är tillfälliga och att kriget i själva verket kommer att leda till en blomstrande ekonomi.
I en debattartikel i Wall Street Journal skriver handelsrådgivaren Peter Navarro att kriget kommer att ge sänkta priser på energi, och på ”allt annat”. Förklaringen är att oljepriserna i decennier har haft en ”iransk terrorpremie”, men att detta pristillägg nu kommer att försvinna.
På CBS-programmet Face the Nation förklarade Kevin Hassett, ordförande i Vita husets ekonomiska råd, att Iran felaktigt tror att landet kan skada USA ekonomiskt:
– Det går inte att säga något dummare. För faktum är att vår ekonomi har full fart, och vi har enormt mycket olja.
Att USA har mycket olja förnekar ingen. Men det hjälper inte, eftersom denna olja säljs på en världsmarknad och därmed drabbas lika mycket som andra länders olja av upp- och nedgångar på marknaden.
Oljeprischocken är med andra ord inte bara ett problem för Storbritannien, Japan och de andra länder som Trump nu vill dra in i sitt krig. Utan även, kanske ännu mer, för USA.
Inte heller detta tycks någon av Trumps rådgivare ha förklarat för honom.
Läs mer:
Trump sätter press på Nato om Hormuzsundet: ”Väldigt dålig framtid”
Tyskland tackar nej till Trumps Hormuzgiv
