Civila i Pokrovsk ifrågasätter Kievs beslut att attackera Ryssland över gränsen, in i Kurskregionen.
– Kan de inte börja här, och sedan fortsätta in i Kursk, säger gruvarbetaren och tvåbarnspappan Roman Bezru till DN:s utsända Anna-Lena Laurén och Anders Hansson.
Många andra säger ungefär samma sak: försvara oss först, äventyrligheter inne i Ryssland får komma i andra hand.
Det är en högst förståelig åsikt bland människor som tvingas lämna sina hem när de ryska styrkorna närmar sig.
Om nu syftet med den ukrainska markoffensiven i Kursk var att tvinga ryssarna att flytta styrkor dit från den ukrainska fronten – då har det misslyckats. Åtminstone är det ingen effekt som märks bland dem som nu stiger på evakueringsbussar i Donbassområdet.
Särskilt runt den strategiskt viktiga staden Pokrovsk har striderna i stället intensifierats och de ryska anfallen kommer allt tätare.
Nu kan ukrainarna med illa dold skadeglädje konstatera att ryssarna minsann får känna på hur det är när en invasionsarmé rullar in över gränsen
Zelenskyj och hans ÖB Oleksandr Syrskyj har uppnått en del med sin offensiv. Främst har den varit en pr-succé. För första gången på länge har rubrikerna dominerats av ukrainska framryckningar och ryska nederlag – både i omvärlden och hemma i Ukraina.
Sådant har den ukrainska allmänheten törstat efter. Nu kan många med illa dold skadeglädje konstatera att ryssarna minsann får känna på hur det är när en invasionsarmé rullar in över gränsen.
Och för allierade regeringar i USA och Europa blir Kurskoffensiven ett bevis på att vapenhjälpen de har skickat gör nytta. Det är en förutsättning för att de ska kunna övertala sina väljare att sända mer vapen. Inget givarland har heller egentligen klagat över Kievs överraskningsattack eller varnat för en upptrappning av kriget.
Men samtidigt står det klart att Zelenskyj och hans närmaste rådgivare snart måste göra ett val.
Antingen satsar de på att fortsätta markoffensiven i Kursk så länge det bara går. Det kommer att medföra stora kostnader i materiel och människoliv – men samtidigt dra ut på förnedringen av Putin, som ju har visat sig inte kunna försvara sina egna.
Eller också trappar de ner offensiven, förklarar att den lyckades och flyttar tillbaka de stora elitstyrkor som har varit inblandade i den till fronten i öster. Då kanske det finns en chans att rädda städer som Pokrovsk och Toretsk, som nu riskerar att falla och öppna vägen för Putin att ta hela det ”ryska” Donbass.
Just nu har Zelenskyj ”offrat” försvarsfronten i östra Ukraina, åtminstone tillfälligt. Om situationen permanentas kommer allt fler ukrainare att resonera som gruvarbetaren Roman Bezru och ifrågasätta ledningens prioriteringar.
Att samtidigt satsa både på Kursk och Donbass kan visa sig omöjligt.
