Redan 1983 beklagade sig Bob Dylan över att ”ingenting” tillverkades i USA – att skorna var från Singapore, skjortan från Filippinerna och blomkrukan från Pakistan.
”Jobbet du hade, det gav de till någon nere i El Salvador”, sjöng han i låten ”Union Sundown”.
Fem år senare framförde en 43-årig Donald Trump samma budskap i Oprah Winfreys tv-show:
– Om du åker till Japan och försöker sälja något, glöm det Oprah. Glöm det. De kommer hit, de säljer sina bilar och sina videobandspelare. De spöar skiten ur våra företag.
Tanken att USA inte ska behöva köpa något från utlandet har funnits länge i det stora landet. Både till vänster och höger. Det är en dröm om ett återupplivat rostbälte med miljontals nya fabriksjobb, om butikshyllor fulla med varor som är Made in USA.
Trump har länge ansett att andra länder har ”stulit” amerikansk tillverkning och jobb. Att det är ”orättvist” om något annat land säljer mer till USA än vad det köper. Kanske är detta den enda fråga där han alltid har haft samma åsikt.
Och nu har han fått chansen att göra något åt problemet. Ett av målen med hans chockhöjning av tullar mot i princip alla världens länder är just att få tillbaka tillverkningsindustrin till USA.
– Tomma ödetomter, fabriker som håller på att rasa ihop… De kommer att rivas och splitter nya fabriker kommer att byggas där, sade han när han presenterade sitt tullpaket på onsdagen.
För att komma från Trump är detta en ovanligt långsiktig vision. För alla inser att de eventuella nya fabrikerna inte kommer att växa fram på en dag. Att New York-börsen störtdök direkt efter tullbeskedet tyder inte heller på någon större investeringsiver i det amerikanska näringslivet.
Och frågan är om de där fabrikerna någonsin kommer att byggas innanför Trumps tullmur.
Ta skor som exempel. Över 90 procent av alla skor som säljs i USA är importerade. I princip hela Nikes tillverkning sker i Vietnam, Kina och Indonesien – länder som nu drabbas hårt av Trumps tullar.
Eller skruvar och muttrar. Där har de redan införda tullarna på stål och aluminium lett till att byggfirmor, järnhandlare och andra letar med ljus och lykta efter amerikanska produkter. Men de hittar knappt några USA-tillverkade skruvar och muttrar.
Kommer Nike att flytta sin skotillverkning till USA nu? Till jättelika moderna fabriker i Mellanvästern, granne med nya skruv- och muttertillverkare?
Det är knappast troligt att det blir så, annat än i mycket liten utsträckning.
Och skulle det ske så blir det konsumenterna som får betala priset i form av långt dyrare skor och skruvar – eftersom amerikanska arbetare inte kommer att acceptera vietnamesiska eller mexikanska löner.
Samtidigt blir de amerikanska fabrikerna mindre effektiva och produkterna av sämre kvalitet. Det är vad som brukar ske när industrier skyddas från konkurrens.
Många ser nu paralleller till 1930, då USA kraftigt höjde tullarna mot omvärlden för att skydda sin industri och jordbrukssektor efter börskraschen 1929. Effekten blev i stället att den stora depressionen förvärrades.
Något liknande kan hända nu, varnar ekonomerna. Snarare än de nya, välbetalda fabriksjobb som Trump utlovar kan följden av hans politik bli en helt annan för vanliga amerikaner.
Ökad arbetslöshet när Kina och EU svarar med egna tullar på amerikanska varor. Och dyrare varor – till en början främst importerade livsmedel, men snart även bilar, kläder och hemelektronik.
Om det är så Trumps amerikanska ”guldålder” ser ut, kommer han då att erkänna att han hade fel om tullarna? Det är inte troligt.
Läs mer:
Carl Johan von Seth: Tullkaoset måste inte alls betyda högre priser i Sverige
EU:s förslag: Svara Trump med kött, smör och stål
Expert ifrågasätter Trumps omstridda tullformel
