Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

För Europa är Trumps hot att ta över Grönland från Danmark något alldeles oerhört.

Att en Natomedlem hotar en annan med våld har inte hänt i alliansens snart 80-åriga historia – och även om USA avstår från att ingripa militärt så är följderna oöverskådliga inte bara för Danmark och Grönland, utan för hela vår kontinent.

Onsdagens möte mellan Danmarks, Grönlands och USA:s utrikesministrar, under ledning av vicepresident JD Vance, förändrade i grunden ingenting. Resultatet blev ”en arbetsgrupp” – och Trump själv har inte tagit tillbaka sina uttalanden om att allt annat än ett amerikanskt Grönland är ”oacceptabelt”.

Här i USA är Grönlandsfrågan inte särskilt uppmärksammad. Den överskuggas av Iran, där Trump inte utesluter ett militärt ingripande mot den teokratiska regimen. Ett amerikanskt anfall mot iranska mål kan komma när som helst och USA och andra länder har uppmanat sina medborgare att lämna landet.

Men för vanliga amerikaner överskuggas även detta av inrikesnyheter, som efterdyningarna av dödsskjutningen av en 37-årig kvinna i Minneapolis som protesterade mot migrationspolisen ICE.

Det är betecknande att både Marco Rubio eller JD Vance under hela onsdagen inte bevärdigade Grönland med en enda offentlig kommentar. Medan presidenten själv tog en geopolitisk paus och skrev på en ny lag som återinför fetare standardmjölk i amerikanska skolor.

Att Trump ändå skulle fokusera så mycket på resten av världen i januari 2026 var det få som trodde för några månader sedan. Hans kärnväljare är om inte rena motståndare till utlandsäventyr, så i alla fall ofta ointresserade.

Men presidenten – och även många väljare – tycks förblindade av hur till synes enkelt det var för USA att störta regimen i Venezuela härom veckan.

Trump har fått blodad tand och vill ha ytterligare två utrikespolitiska segrar i snabb takt. Varken Danmark eller Iran går dock att jämföra med Venezuela – och det lär knappast bli några kidnappningar av Mette Frederiksen eller ayatolla Khamenei.

Även om USA:s europeiska allierade är nervösa ser de hotet att ta Grönland med våld som en bluff. Det värsta scenariot är i stället att Nato brakar samman. Men är det något Trump kommer att vilja skryta med som en framgång?

I fallet Iran kan ett militärt anfall inte uteslutas. Det blir i så fall knappast en kommandoräd à la Caracas, utan bombningar av militära mål och infrastruktur. Kommer det att hjälpa de protesterande iranska massorna? Eller blir resultatet ett land i sönderfall – ett blodigt kaos som USA och Trump får skulden för.

Nobels fredspris tycks mer ouppnåeligt för varje dag för Trump. Och kanske bryr han sig inte om det längre.

Läs mer:

Karin Eriksson: Lars Løkke Rasmussen famlar efter tändaren i största utrikespolitiska krisen sedan andra världskriget

Efter toppmötet: Läget mellan Danmark och USA fortfarande låst

Share.
Exit mobile version