Författaren och journalisten Ingrid Carlberg, som bland annat skrivit ”Marionetterna” (2023) där hon granskar dold propaganda och påverkan och är känd för att göra oerhört noggrann och tidskrävande research, vill klargöra en sak. De verk hon har valt nedan är inte hennes nio älsklingsverk, visst gillar hon dem, men framför allt är de utvalda för att de påverkat hennes liv på ett eller annat sätt.
– De är kulturupplevelser som har förändrat något, som blivit vändpunkter för mig. Men det är inte min privata kanon det här, säger Ingrid Carlberg som i skrivande stund är ledig, eller så ledig som en ständigt skrivande person kan bli.
Hon sitter på stol nummer fem i Svenska Akademien, dit hon valdes in för fyra år sedan. Och är man med och röstar om världens mest prestigefulla litterära priser och dessutom en ihärdig läsare kan det finnas ett visst intresse för vad man läser.
Spionerar folk på vad du läser under semestern?
– Det kan man undra, men jag brukar inte sitta på torget och läsa, om man säger så.
Använder du dig av fejkomslag på böckerna, för att förvilla nyfikna?
– Det vore något! Kanske läser jag samma bok varje sommar för att luras lite, vem vet? säger Carlberg som förutom att skriva prisbelönade fackböcker om Raoul Wallenberg och Alfred Nobel även gett ut barn- och ungdomsböcker, är inbiten musikälskare och kan spela tvärflöjt.
Flera av dina kulturval har fransk anknytning, är du något av en frankofil?
– Ja det kan man säga. Jag är ofta i Frankrike, ser fram emot att åka till Nice i sommar. Ett av valen nedan är kopplat till då jag var au pair utanför Paris. Barnen i den familjen har blivit en del av min familj i dag, mina ”franska systrar” som jag brukar säga.
1. ”Emil i Lönneberga”, bok av Astrid Lindgren (1963)
”Jag försökte ringa in när min läshunger föddes, för den har påverkat mitt liv mer än något annat. Det började med att jag aldrig fick nog när mina föräldrar läste högt för mig. Jag ville vara kvar i de världarna, så jag lärde mig läsa redan när jag var fem. ’Emil i Lönneberga’ var central där, minns jag, en av många favoriter. Han var så missförstådd, en fin kille som bara ville väl. Sen läste jag jämt och fick åldersdispens på biblioteket i Surahammar där jag växte upp. Biblioteket var mitt andra hem. Jag har alltid älskat att befinna mig i rum med böcker och brukar ofta jobba i bibliotek.”
2. ”Life on Mars”, låt av David Bowie (1973)
”När jag var 11–12 år brukade jag spela in bra låtar från radions ’Kvällstoppen’ på min kassettbandspelare. Det blev mest tuggummipop, jag hade fastnat i det träsket. Men en dag fick jag med David Bowies ’Life on Mars’, som också låg på listan. Den fick mitt musikintresse att explodera, en låt på en helt annan nivå. Den styrde om vad jag lyssnade på och jag blev den musiknörd jag sedan har varit hela livet. Bowies ’Life on Mars’ är en av få älsklingslåtar från barndomen som jag än i dag kan lyssna på med behållning.”
3. Konsert för flautino och stråkorkester C-dur sats 2, argo av Antonio Vivaldi. (1678- 1741)
”Det gick så långt att jag tänkte satsa på musiken ett tag. Jag spelade tvärflöjt och när jag var 18 år tyckte min lärare att jag skulle söka till Musikhögskolan. Varför inte? tänkte jag. Men sen bad han mig ersätta honom som solist på en begravning, Vivaldis ’Largo’. Jag kunde stycket utan och innan, men fick ångest i kyrkan. Jag kände i hela kroppen: nej, jag vill inte ha som yrke att spela för publik. Musik vill jag hellre lyssna på.”
4. ”Bränt barn”, roman av Stig Dagerman (1948)
”Jag plöjde igenom många av de stora svenska romanförfattarna och var nog i tjugoårsåldern när jag läste ’Bränt barn’. Den drabbade mig på ett särskilt sätt, en så kompromisslös närvaro redan från första sidan. Det var språklig musik som fick mig att tappa andan och jag tänkte att så där vill jag också kunna skriva. Så blev det inte, jag satsade på journalistiken i stället, men jag insåg att för mig handlar bra texter väldigt mycket om musikalitet och rytm. Och närvaro. Det gäller både när jag läser och när jag försöker skriva själv.”
5. ”Falskmyntarna”, roman av André Gide (1925)
”Efter gymnasiet var jag au pair utanför Paris och jag bad Madame i familjen om en lista över bra franska författare. Hon skrev bland annat upp Nobelpristagaren André Gide. När jag kom hem med ’Falskmyntarna’ i pocket skrattade hon och sa att den boken nog var lite för svår för mig. Det hade hon rätt i. Då. Men flera år senare satt jag faktiskt på kaféer i Paris och läste ’Falskmyntarna’ på franska. Jag älskade den, ett mästerverk med alla olika berättarperspektiv. Temat – förställningar och falskspel – har fascinerat mig sedan dess. Jag bröt också en ’språkvall’ i franskan som jag har haft enorm nytta av. Efter den har jag gärna läst böcker på franska.”
6. ”Frihet – den blå filmen”, av Krzysztof Kieślowski (1993)
”Om jag ska nämna en film som har påverkat mig kan jag inte gå förbi ’Frihet – den blå filmen’. Alla filmer i trilogin ’Trikoloren’ grep tag, även den vita och den röda (uppkallade efter de franska färgerna). Men den blå såg jag först och bar med mig länge – tonen, allt det outsagda och omsorgen om symboliska detaljer. Ska man skapa något som håller finns inget som heter för hög ambitionsnivå, tänkte jag.”
7. ”Fåfängans fyrverkeri”, roman av Tom Wolfe (1987)
”Wolfes första roman om 1980-talet och yuppieeran i New York blev en aha-upplevelse, mest för att den skickade mig vidare in i hans journalistik och den litterära reportageform kallad new journalism som han var med och initierade. Berättartekniken är densamma, men om ’Fåfängans fyrverkeri’ var fiktion byggde hans litterära journalistik på fakta. Den typen av journalistik skulle jag sen ägna mig åt när jag arbetade på Dagens Nyheter. Jag kunde jobba i veckor, ibland månader, med artiklar som fick sex-åtta sidor i en helgbilaga sen. Det var genomarbetade reportage, inspirerade av just new journalism, där det litterära berättandet tar plats.”
8. ”Ett eget rum”, essä av Virginia Woolf (1929)
”Jag har aldrig varit någon hängiven feminist men när jag läste Woolfs ’Ett eget rum’ kände jag ett enda stort aktivistiskt jubel inombords. Jag håller hennes romaner högre, men det här är en underbart sarkastisk essä om varför skrivande kvinnor har hållits tillbaka genom historien. Mycket kokar ned till brist på pengar, men också den ojämlika fördelningen av självförtroende, menar Woolf. Kvinnor har ju, som hon skriver, snarare fått fungera som förstoringsspeglar som reflekterat männen i två gånger naturlig storlek för att uppmuntra dem. Jag inbillar mig att jag fick en skjuts av den essän, för sen skrev jag fyra barn- och ungdomsböcker i ett svep.”
9. ”Albert Speer och sanningen”, biografi av Gitta Sereny (på svenska 2020)
”Jag läste ’Albert Speer och sanningen’ när jag skolade in min yngsta på förskolan. Som tur var tyckte hon om att vara där, för Serenys bok är en riktig tegelsten. Den bygger på fantastisk arkivresearch i flera länder, i åtta år höll hon på, men också på hennes egna intervjuer med Speer. Av allt detta lyckas hon skriva en levande journalistisk berättelse. Hisnande att hon satt med i salen under Nürnbergrättegångarna. Gitta Sereny, som jag faktiskt har träffat vid en signering, var en inspirationskälla när jag själv började gräva i historien. Det här är 800 sidor som går fort att läsa.”
Ingrid Carlberg
Född: 1961
Om: Författare och journalist, hedersdoktor vid Uppsala universitet. Ledamot av Svenska Akademien sedan 2020. Anställd på DN från 1990-2010. Har bland annat skrivit ”Det står ett rum här och väntar på dig …”: (2012) berättelsen om Raoul Wallenberg som tilldelades Augustpriset i den facklitterära kategorin, ”Nobel. Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris” samt ”Marionetterna”, 2023.
Gör i sommar: Åker till Frankrike, ska semestra i Nice, men den absolut viktigaste händelsen i sommar är att min yngsta dotter gifter sig i Dalarna i början av augusti.
Tidigare i Min kulturhistoria
Nora Khalil: ”Athena Farrokhzad fick mig att förstå kraften i ord”
Tiffany Kronlöf: ”Jag har Alicia Keys att tacka för att jag vågade ta steget och börja spela”
Yankho Kamwendo: Bibeln satte igång min fantasi, den var som ”Game of Thrones”
Robin Nazari: ”Det skedde ett skifte i mig efter att ha tagit del av de här verken”
Jenny Jägerfeld: ”Bonjour tristesse” är en diamant till bok
Tommy Körberg: ”Jag hade en intellektuell period när jag var 15 – den gick över”
Mapei: ”Erykah Badu har gjort symfonin om mitt liv”
