Inför 40-årsdagen av mordet på hans företrädare som statsminister och partiledare för Socialdemokraterna låter Ingvar Carlsson hälsa att han avstår intervjuer i media.
Han svarar dock DN att han hoppas kunna delta under den traditionella kransnedläggningen vid graven på Adolf Fredriks kyrkogård.
Men i en nyutkommen bok kommer han tillbaka till stämningarna i landet och vad han menar var bakgrunden till mordet.
Carlsson har samtalat med Bo Bernhardsson, riksdagsledamot för S under 16 år och chefredaktör för tidningen Arbetet 1996–2000.
Bernhardsson är i dag ordförande i Svensk mediehistorisk förening och har skrivit efterord i boken ”Palmenatten” (Korpen) av Anders Olsson och Pia Svensson. Boken bygger på författarnas examensarbete från 1986 när de gick på Journalisthögskolan i Göteborg. Arbetet handlar om vad som skedde på ett antal tidningsredaktioner den där natten.
Både i intervjun till den nya boken och i hans egen ”I sällskap med döden” som utkom 2023 säger Carlsson att han länge och medvetet valde att lägga alla tankar åt sidan. Tankar han beskriver som hatkampanjer som orsak till mordet medan polisutredningen pågick.
Men sedan snart sex år tillbaka är polisutredningen formellt avslutad.
I sin bok skrev Carlsson: ”Kvar står ju ändå frågan: Påverkades mördaren i sin gärning av det hat och förakt som riktades mot politikern och människan Olof Palme?”
I samtalet med Bo Bernhardsson tar han upp tråden och säger att han från första stund trodde att det var ett politiskt mord.
”Sen bestämde jag mig för att inte ha förutfattade meningar. Det är polisen som sköter det här. Men nu är jag tillbaka igen. Jag tycker att jag kan säga det nu, därför skrev jag i min bok (…) att det hat som riktades mot Palme är exempellöst och det är märkligt att det inte har fått större uppmärksamhet.”
Intervjun tar också upp det omdiskuterade beslutet som länspolismästare Hans Holmér fattade att själv leda polisutredningen.
”Det har sagts att jag utsåg honom, men jag la mig inte i det”, säger Ingvar Carlsson i boken.
De rader av misstag som präglade polisens utredning initialt ska dock inte kopplas samman med konspirationsteorier som att poliser hade en roll i mordet.
”Nej, nej, det var oskicklighet. Och tyvärr har jag sedan dess sett ett antal sådana saker. Jag utredde ju Göteborgskravallerna och där skedde en del mycket märkliga saker, men som också berodde på tanklöshet och oskicklighet”, säger Ingvar Carlsson.
I sitt efterord lyfter Bo Bernhardsson fram olika kända uttryckt för aversioner mot Olof Palme. Ingvar Carlsson själv pekar på historien som skildrades i en SVT-dokumentär från 2012 om att det ska ha skålats i champagne på Operabaren över att Palme skjutits.
Bo Bernhardsson påminner i boken om en text som han anser borde fått större uppmärksamhet, nämligen vad Olof Lagercrantz skrev på DN:s ledarsida två dagar efter mordet, 2 mars 1986:
”Att fästa smädesord vid Palme har länge hört till den svenska vardagen, till morgonkaffet i tiotusentals svenska hem, en ritual som skapat en behaglig känsla av gemenskap. (…) Hatet mot Palme var en del av det större hatet, ur vilket en dag det tredje världskriget – det universella mordet – kommer att springa fram”.
Bo Bernhardsson säger att han inte tycker att det är något konstigt med Carlssons resonemang.
– Jag menar, det är väl inte troligt att den som sköt inte visste vem han sköt. Men hatet spelade en roll där, det är väl det han vill säga, att det inte kan läggas bort.
Är det efter 40 år fortfarande ett sår för partiet att det inte finns svar på att det var ett tydligt politiskt dåd?
– På något sätt är det något som aldrig har läkt. Visst, det är nya generationer i partiet och det präglar inte vår samtid som på min tid. Men ja, det har aldrig läkt, och det kommer aldrig att läka. För jag är ganska säker på att vi inte får veta vem som gjorde det.
Lisbeth Palmes utpekande av Christer Pettersson gjorde det väl också svårt att söka någon annan mördare än just honom?
– En del anser ju det, att det hämmade utredningen. Men jag har ingen egen uppfattning om det.
Bo Bernhardsson lyfter att det särskilt bland polis och militär, men också i juristkretsar fanns starka aversioner mot Olof Palme. Han tror dock inte att det hämmade mordutredningen.
– Jag har ställt den frågan till personer som jag intervjuat i boken, men ingen av dem säger att det där kommit i vägen för polisens jobb.
