Jublet steg på Gisslantorget i Tel Aviv när de israeliska gisslantagna befriats. I Ramallah på Västbanken välkomnade familjer fångarna som frigetts som en del av Trumps fredsavtal. I luften fanns en förhoppning om varaktig fred.
Men i Beit Jala, en del av Betlehem på Västbanken, rycker Issa Shatleh på axlarna när jag frågar om hans tankar kring fredsavtalet.
– Om du inte har tillgång till din egendom, vad är då meningen med vapenvila? Om du inte får röra dig fritt, vad är det för fred?
De frågorna ställer han sig och konstaterar att några förändringar på marken ännu inte har skett för palestinier på Västbanken.
Han tar oss till en del av den mur som separerar Israel och palestinska Västbanken i Beit Jala. Det karga landskapet med sin röda jord som omger oss är perfekt för att odla oliver. Olivoljan härifrån är bland den dyraste och – enligt invånarna – den bästa i världen. I år är skörden dålig och priset uppe i 1 200 shekel, runt 3 600 kronor, per liter.
Israel kallar muren för en ”säkerhetsbarriär” och började bygga den efter den andra intifadan i början av 2000-talet. För Issa Shatleh och hans familj fick det ödesdigra följder.
Trots att han äger marken hamnade hans 30 olivträd på ”fel” sida av muren. Vid bygget skövlades dessutom träd. Bara ett av de olivträd som Issas familj ägde blev kvar. Och det trädet får de bara känna på och plocka oliver från en gång per år, efter att ha ansökt om tillstånd från israeliska myndigheter. Då öppnar israelisk militär porten till muren och de palestinier som har träd där plockar i snabb takt oliver under de 2-3 dagar de får vistas där.
Issa Shatleh sätter sig på huk och tittar genom gallret till murens port och pekar mot det enda träd han har kvar. Eftersom det bara rör sig om ett träd räcker de dagar de får vara på området för att skörda oliverna.
– Men en del familjer har flera träd där inne och får lämna oliverna att ruttna.
Han är en lågmäld man som också jobbar på kommunen som revisor. På ett nybyggt stenhus intill oss sitter lappar om rivningsbeslut. Det står enligt Israel för nära muren, som omgärdas av en buffertzon på 150 meter. En övervakningskamera spanar över oss.
– De ser och hör allt, säger Issa Shatleh om israelerna som kontrollerar området.
Trots att Issa Shatleh är trött på alla begränsningar i livet ser han ändå små ljusglimtar med vapenvilan på Gaza. Men det är långt kvar till varaktig fred i regionen, menar han. För att detta ska ske måste det finnas två stater som respekterar varandra: Israel och Palestina. Och muren måste bort.
– Som det är i dag kontrollerar israelerna allt i våra liv. Vatten, el, vår rörelsefrihet. Om jag vill resa till Tel Aviv eller Jerusalem måste jag ansöka om särskilt tillstånd och om man får detta begränsas resan av exakta tider när man måste vara tillbaka.
Att få inresetillstånd till Israel har blivit svårare sedan kriget i Gaza startade 2023. Issa Shatleh har slutat ansöka om det.
– Det är bara tio kilometer till Jerusalem härifrån. Men varför ska jag åka dit om jag måste stanna i gränskontroller där de tvingar mig att ta av mig skorna och skärpet?
Han ler snett, och blickar mot murens port.
– Det är konstigt. När de öppnar porten kan åsnor gå igenom den. Men inte människor som inte står på listan. De stoppas av de israeliska soldaterna. Och kommer man för sent, låter de en inte gå in nästa dag. Vi blir sämre behandlade än djur.
Vid Betlehems gränskontroll står taxichaufförer och röker, häller upp muggar med kaffe och munhugger med varandra. Före den 7 oktober 2023 hade 165 000 palestinier arbetstillstånd i Israel där lönerna är högre än på Västbanken. Sedan dess har Israel skärpt sin politik väsentligt och bara runt 15 000 har tillstånd. De floder av människor som kom igenom gränskontrollen i Betlehem på eftermiddagarna, redo att hoppa in i en taxi och åka hem, finns inte längre. Nu anländer ett fåtal och taxichaufförerna är sysslolösa stora delar av dagen.
De drömmer om att Trumps fredsplan ska leda till varaktig fred och att turisterna återvänder till Betlehem. Inshallah, om gud vill, säger chauffören Khalil med viss tvekan.
– För vanliga människor har inget ändrats alls hittills. Vi utsätts fortfarande för kontroller och kan inte resa som vi vill, säger han.
Men han hoppas att Donald Trump, eller vem som helst, kan ordna varaktig fred i regionen.
– Vi bryr oss inte om vem, eller hur. Två stater eller inte. Bara det blir fred och israeler och palestinier kan leva sida vid sida. Vi har inga problem med israeler, vi vill bara kunna sova gott på natten och röra oss fritt.
