På en tågsträcka mellan Västerås och Eskilstuna där rälsen ska bytas ut har Trafikverket plötsligt fått problem med den invasiva växten parkslide, rapporterar SVT.
– Parkslide är en oerhört potent växt som kan ställa till med stora problem. Men bara om man måste gräva och gräva måste man ju göra om man ska byta ut rälsen. Det finns exempel på hur parkslide vuxit sig in i signalstolpar och upptill bildat som en stor hatt, säger Johan Rydlöv, sakkunnig i landskapsfrågor vid Trafikverket, till DN.
Hur stort problemet med parkslide är för Trafikverket, är svårt att uppskatta, säger han. Längs vägar och räls kan man dock förvänta sig att den åtminstone finns på några tusen platser. Den främsta nackdelen med växten är att det krävs så lite för att det ska kunna bli en ny individ. Millimeterstora rotfragment är allt som behövs. Det gör att parkslide inte kan grävas upp och forslas bort på sedvanligt vis. I stället måste jordmassorna tas om hand.
– Det leder till att arbetet blir mer komplicerat. Exempelvis om vi ska byta räls eller anlägga en ny busshållplats. Risken är uppenbar att sådana arbeten fördröjs och blir dyrare om det finns invasiva arter som parkslide där, säger Johan Rydlöv.
Trafikverket har därför ett projekt där man testat olika metoder för att kunna bekämpa den envisa växten så effektivt som möjligt. Nu, efter flera år, börjar myndigheten se ljuset i tunneln.
– Alla resultat är inte bekräftade ännu, men det som verkar mest lovande är att använda värme, att hetta upp marken. Antingen med hjälp av ånga eller konduktiv värme genom att man sticker ner varma stavar i marken, beroende på hur det ser ut där växten står, säger Johan Rydlöv.
Ett annat problem Trafikverket brottas med är det faktum att varken lupiner eller parkslide räknas som invasiva arter rent juridiskt. De är inte listade i EU-lagstiftningen, även om de finns med i ett förslag till en nationell förteckning som Naturvårdsverket tagit fram. Vem som helst får alltså odla eller sälja både lupiner och parkslide, utan några skyldigheter att bekämpa dem.
– Om vi lägger resurser på att ta bort parkslide längs en tåg- eller vägsträcka som vuxit in från en närliggande trädgård, men trädgårdens ägare inte vill ta bort den. Ja, då riskerar vi ha gjort allt arbete i onödan, säger Johan Rydlöv.
Johan Rydlöv manar ändå till ett visst lugn. Parkslide sprider sig inte om den inte får aktiv hjälp, oftast av människan. Det finns bestånd som knappt växer alls, medan effekten på andra platser är mer drastisk. Det viktigaste, säger han, är att tänka långsiktigt och se invasiva arter som ett problem för hela samhället.
– Det är inget vi kommer att kunna lösa på några år. Det kommer att kräva tiotals år. Därför måste vi ha en långsiktig ambition. Dessutom kommer det hela tiden nya arter i takt med att klimatet förändras.
En sådan art som Johan Rydlöv har ögonen på är trädet robinia, som har sitt ursprung i Nordamerika. Trädet odlas i trädgårdar och är uppskattad i svenska parker. Men robinia kan också snabbt invadera stora områden. I Centraleuropa är arten mycket vanlig där den på sina håll räknas som invasiv.
– Robinia skulle kunna bli en ny lupin och det vill vi absolut inte ha, säger Johan Rydlöv.
Fakta.Invasiva arter
Med invasiva främmande arter menas arter som med människans hjälp har förflyttats till ett område där de inte funnits tidigare och där de tar över i sin nya miljö, konkurrerar ut andra arter och skadar ekosystemen. Dessa främmande arter kan vara djur, växter, svampar eller mikroorganismer. Arter som av egen kraft sprider sig till ett nytt område räknas inte som främmande.
Källa: Naturvårdsverket
