”Iran kommer att buas ut av iranier om de spelar VM”

För ett par månader sedan uttryckte det iranska fotbollsförbundet missnöje med att deras herrlandslags avslutande gruppspelsmatch i sommarens fotbolls-VM mot Egypten skulle presenteras som en ”pridematch” av arrangören i Seattle.

Utifrån dagens situation lär Iran inte behöva bekymra sig över att spela matchen eftersom de sannolikt missar hela mästerskapet. Detta tror åtminstone Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet som bland annat forskat om fotboll och politik och demokratifrågor inom idrotten.

– Det är min bedömning i dagsläget. Ingenting är ju säkert – men sannolikheten för att Iran kommer att spela fotbolls-VM är i dag betydligt mindre än att man spelar, säger han.

Efter att landets högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, dödats till följd av USA:s och Israels attacker riktade mot den iranska regimen ser Ulf Bjereld tre potentiella scenarion framför sig.

1) Iran drar sig ur VM självmant. 2) USA vägrar att släppa in det iranska landslaget på amerikansk mark och åberopar exempelvis säkerhetsmässiga skäl. 3) Internationella fotbollsförbundet Fifa stoppar Iran från att delta i VM.

Bjereld ser det förstnämnda som mest sannolikt, i så fall som en proaktiv åtgärd från den iranska regimen.

– Det skulle kanske uppfattas som mer förödmjukande att inte släppas in än att själva säga att ”vi drar oss ur”. Då äger man frågan mer själva, säger han.

En som däremot tror på iransk medverkan i VM är Pezhman Pars, 42.

Han är född i Iran men flyttade till Sverige som femåring och har i många år skrivit och poddat om iransk fotboll. Även om hans rapportering är i mindre omfattning numera följer han fortfarande utvecklingen noggrant runt ”Team Melli”, som det iranska herrlandslaget kallas.

Hos befolkningen i Iran är däremot intresset för fotbollsherrarna svalt, påstår han.

Landslaget är inte speciellt omtyckt längre. Som kollektiv har de i princip varit tysta och frånvarande

För drygt tre år sedan, under fotbolls-VM i Qatar, vägrade landslaget till en början att sjunga med i den islamiska republikens nationalsång för att visa solidaritet med de som protesterade mot regimen i hemlandet.

När det iranska revolutionsgardet, IRGC, hotade spelarna med att utsätta deras familjer för våld och tortyr syntes sedan inga fler aktioner eller tecken på avståndstaganden.

I januari i år uttryckte flertalet spelare sina kondoleanser till landsmän vars anhöriga dödats i den senaste tidens omfattande protestvåg, men överlag har många iranier uppfattat en brist på civilkurage.

Så även nu efter Khameneis och flera andra iranska regimtoppars död.

– Vad jag har sett har ingen av landslagsspelarna gått ut i sociala medier och skrivit någonting till stöd för folket, säger Pezhman Pars.

Ett tillfälligt styre har nu tagit över i Iran och att uttala sig kritiskt mot regimen kan fortfarande vara förenat med stora risker. Detta försätter landets fotbollsstjärnor i en svår situation: Antingen tar de ställning och därigenom äventyrar sin karriär och familjs säkerhet – eller blir sedda av folket som regimens medlöpare genom att vara tysta.

– I slutändan är de bara fotbollsspelare, men de avkrävs väldigt mycket. De kan nå ut på ett annat sätt, säger Pezhman Pars.

För några dagar sedan uttryckte Mehdi Taj, ordföranden för det iranska fotbollsförbundet – som alltjämt ses som en regimtrogen institution – i statliga lokala medier att Iran ”efter denna attack inte längre kan se fram emot VM på ett hoppfullt sätt”.

Ställer ”Team Melli” in sin medverkan tror Pezhman Pars att många i Iran kommer att ta det med en axelryckning.

– Jag tror inte att folk bryr sig så mycket längre. Landslaget har inte samma ”impact” som de en gång har haft. De har nog förlorat den genomslagskraften.

Han fortsätter:

– De är inte speciellt omtyckta längre. Som kollektiv har de i princip varit tysta och frånvarande. Majoriteten av befolkningen tänker nog att de har stora plattformar som de inte använder, att de skiter i det här och bara bryr sig om sig själva.

– Jag säger inte att jag tycker så men det är nog en stor majoritet som inte alls ser landslaget som folkets lag längre.

Inreseförbudet i USA, där Irans gruppspelsmatcher avgörs, stoppar iranier från att åka till VM. Däremot bor uppemot en miljon iranier i landet, som har möjlighet att följa landslaget på plats.

Men särskilt mycket stöd tror inte Pezhman Pars att spelarna ska räkna med.

– Troligtvis kommer de att buas ut av iranierna.

– Det är nog många iranier som vill att de ska förlora, om jag ska vara ärlig. Så länge de ses som en förlängning av regimen så är de inte accepterade.

Fotbolls-VM är drygt tre månader bort. Att regimen dessförinnan ska hinna falla, fotbollsförbundets representanter bytas ut och att landslaget därmed kommer ha möjlighet att uttrycka sig fritt under mästerskapet är Pezhman Pars tveksam till.

Det är även Ulf Bjereld:

– Får vi en så positiv utveckling så är det mer eller mindre självklart att Iran kommer att delta. Då blir det en klang och jubel-föreställning både för Iran som land, det nya ledarskapet i Iran, och även för USA. Men att vi skulle få se en sådan omkastning i Iran på så kort tid framstår i dagsläget som ytterst osannolikt, säger han och fortsätter:

– Delar av ledarskapet har avlägsnats, absolut, men det är också så att Iran har en väldigt decentraliserad maktordning. Även om du skär av huvudet så finns stora delar av kroppen kvar ner på regional och lokal nivå. Ingenting tyder på att de personer som har pekats ut i det här nya tillfälliga ledarskapet skulle vara mindre konservativa och repressiva.

Läs mer:

VM-krisen fördjupas efter attacken mot Iran