Under fredagens OS-invigning ska Sofi Jeannin – med sitt motto: ”ett iskallt huvud och eld i hjärtat” – dirigera Marseljäsen på en bro i centrala Paris. Men helt nöjd är hon inte. Arrangören har nämligen prackat på henne, och kvinnorna som sjunger i kören, långa och obekväma klänningar. Ett uttryck för deras dekorativa roll i Frankrike där kvinnors utseende ofta diskuteras. Klänningen irriterar henne. Det fladdriga tyget kommer i vägen för hennes gester som ska väcka liv i musiken. Men en OS-invigning är kanske mer teater än konsert, tänker hon.
Kvinnliga dirigenter har en smal stig att vandra, särskilt i det mer utpräglat sexistiska franska samhället, säger Sofi Jeannin. Man ska både vara tuff, beslutsam och leva upp till rollen som en riktig ”maestro”. Samtidigt ska man vara följsam och vacker att titta på. Oavsett vilken roll man tar, så retar man någon.
Förebilden Nadia Boulanger bröt ny mark när hon blev den första kvinnliga dirigenten att leda de filharmoniska orkestrarna i London, Boston och New York. Hon ansåg att kön inte hade något med dirigering att göra. Sofi Jeannin – och alla som lyssnar – kan inte annat än hålla med.
Till skillnad från dirigenter av den äldre skolan så blir Sofi Jeannin sällan förbannad. Men när den klassiska musiken hotas så brinner det till i skallen på henne. Ledningen på BBC försökte lägga ner sin egen kör, där Sofi Jeannin är chefsdirigent, och hon blev rasande. En våg av protester, från henne och musikvärldens alla hörn, sköljde över cheferna som fick backa från planerna.
Sofi Jeannin drar en lans för den klassiska musikens relevans och vikten av att finansiera kultur. Än vassare än argumenten i sig är hennes dirigentpinne. Musiken i programmet är varierad, vacker och sätts i kontext.
På konsertdagen ska en dirigent vara en lugn analytiker som planerar inför farliga kurvor och som hindrar att fel uppstår. Samtidigt ska man vara i nuet, uppmuntra och känna, berättar Sofi Jeannin. Ett iskallt huvud och eld i hjärtat.
När hon pratar om musiken hon valt märks passionen och det brinnande hjärtat. Hon är en musiknörd, säger hon själv, och det är spännande att ta del av hennes tankar. I övrigt lutar hon sig mer mot det analytiska huvudet och den oväntade felkörningen, som jag gärna hade hört mer om, uteblir.
Läs fler kommentarer till årets Sommar i P1-program:
Helena Lindblad: Gästartister lyfter Hampus Nessvolds Sommarprogram
Greta Schüldt: Johanna Nordströms sommarprat är mer tragiskt än komiskt
Viktor Andersson: Trolle Rhodin söker en mänsklig kanonkula
