Om man följer nyheter och debatt i vilket västland som helst är det lätt att få en negativ uppfattning om det manliga släktet. Också utöver kriminalrapportering, där unga män är extremt överrepresenterade som gärningspersoner, möter man i offentligheten strida strömmar av det som kan kallas toxisk maskulinitet. Det handlar om kändisar, med och utan uttalade metoo-anklagelser, om giriga kapitalister, om analyser av alla förbittrade män som lagt grunden till den högerradikala våg som sveper över oss. På sociala medier utgör arga, gränslösa män nära nog en majoritet, eller uppfattas åtminstone göra det med alla trollkonton.
Allra tydligast är det här i USA. Där bygger numera hela det republikanska partiets idé på att elda under de här männens rädsla och förbittring över att världen inte längre ser ut som på 50-talet. Royce White, som nyligen vann Republikanernas primärval till senaten i Minnesota, sammanfattade en del av bitterheten när han förklarade att kvinnor blivit ”för uppkäftiga”. I konkret politik leder känslorna till sådant som försök att förbjuda fria skilsmässor, förbud mot böcker om rasism och hbtq i skolor och förstås förbud mot aborter.
Hur osäker måste man inte vara i sin manlighet om man får panik över tamponger?
För knappt två veckor sedan dök en helt annan typ av man upp på den stora politiska scenen. Då utsåg Kamala Harris Minnesota-guvernörer Tim Walz till sin vicepresidentskandidat, och krocken kunde inte ha blivit större. Walz är gammal lärare och tränare för skollaget i amerikansk fotboll och gick med i hemvärnet direkt efter high school. Han är militärveteran och en entusiastisk jägare och bär påfallande ofta keps och kamouflagemönster. Han är kort sagt helylleamerikan på ett utpräglat maskulint sätt. Hans maskulinitet är dock ljusår från den som vi vant oss vid i det offentliga.
Kontrasten illustrerades omedelbart, när Trumps nätkrigare försökte dra igång en kampanj mot Walz utifrån det faktum att han som guvernör sett till att Minnesotas skolor delar ut gratis mensskydd till eleverna. ”Tampong-Tim” var öknamnet de valde. Det var förstås genuint konstigt, och inte så lite sorgligt. Hur osäker måste man inte vara i sin manlighet om man får panik över tamponger?
Debatten, inte minst på internet, har fått många att tro att den där ständigt bubblande ilskan är det normala tillståndet.
Walz framstår som trygg, glad och empatisk och nätet svämmar redan över av memes kring hans optimala pappighet. Han är en sån som hjälper dig att laga bilen och självklart lånar ut sin häcksax till grannarna. Han älskar ett bra extrapris och skulle ge dig en biljett till Bruce Springsteen som han fått över.
Oavsett sakfrågor får man knappast den känslan från dagens republikaner. På ett kampanjevent i veckan fick Republikanernas vicepresidentkandidat J D Vance frågan om vad som gör honom riktigt glad. Med ett stelt leende svarade han att han skrattar åt många saker, inklusive falska frågor från media. Sedan fortsatte han prata om hur arg han är på Kamala Harris.
Debatten, inte minst på internet, har fått många att tro att den där ständigt bubblande ilskan är det normala tillståndet. Tim Walz påminner om att de allra flesta män faktiskt inte är sådana.
Läs mer:
Erik Helmerson: Vad är det för fel på cyklister, direktörer och hundägare? Oftast ingenting
Isobel Hadley-Kamptz: Republikanerna är ett jättekonstigt parti och JD Vance är deras kille
