Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Det började med Jokkmokk. I likhet med alla andra kommuner hade man fått ett brev från Teresa Zetterblad, regeringens nationella samordnare för arbetet med frivillig återvandring. Hon skrev att hon ville träffa kommunledningen för att gemensamt förmå fler personer att själva välja att flytta från kommunen.
Det gick inte riktigt som Zetterblad hade tänkt sig. Och det är inte särskilt förvånande.
Det här illustrerar skillnaden mellan Tidöpartiernas ideologiska kamp mot invandringen och den verklighet som kommunpolitiker av alla kulörer måste hantera
I många år har vi talat om problemet med befolkningsminskning i glesbygdskommuner, något som gör det allt svårare att upprätthålla kommunal service. Inte minst inom vård och omsorg är det invandrare som alls gör det möjligt att klara. Och nu vill regeringen att kommunerna aktivt ska uppmuntra folk att flytta därifrån? Jokkmokk svarade tack, men nej tack – vi gör ingen skillnad på kommuninvånare.
När det här skrivs har ytterligare 16 kommuner följt deras exempel. Även om de flesta delar samma demografiska utmaningar skiljer sig den politiska färgen åt. S och C dominerar, men det finns också moderater, liberaler och kristdemokrater med bland avsändarna till likartade svarsbrev: Vi vill ha kvar våra invånare, oavsett varifrån de kommer.
Detta illustrerar skillnaden mellan Tidöpartiernas ideologiska kamp mot invandringen och den verklighet som kommunpolitiker av alla kulörer måste hantera. Människor som jobbar och betalar skatt är en konkret tillgång i alla kommuner. Om de dessutom bildar familj och får barn gör de det möjligt att ha kvar skolor och förskolor. Om de därutöver jobbar i välfärden är de en direkt vinstlott!
Den nationella oppositionen säger knappt kofta mot regeringen och SD:s ihärdiga arbete för att få färre invandrare. Nu ställer sig glesbygdskommunerna i stället upp och kungör: inte i vårt namn.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Vad då die with zero? Prova att leva with zero
Isobel Hadley-Kamptz: Kvinnors sjukdom avfärdas som ”stress” – det kan kosta liv
