Den amerikanska historikern och journalisten Anne Applebaum beskrev nyligen dagens politiska landskap som ”den nya obskurantismen”. Begreppet syftar på det aktiva motstånd mot vetenskap, fritt tänkande och fria människor, som upplysningen en gång uppstod för att bekämpa.
I artikeln citerar hon djupa tankar från Călin Georgescu, som oväntat och efter misstänkt hjälp av Ryssland i höstas vann första omgången av Rumäniens presidentval: ”Vi vet inte vad vatten är. H2O betyder ingenting.”
Applebaum jämför dagens vaccinmotstånd och konspirationsteorier med den hysteriska vidskepligheten i Ryssland vid förra sekelskiftet. Och visst, att den amerikanske högerkommentatorn Tucker Carlson säger sig ha blivit attackerad (och fått rivmärken!) av en demon har onekligen Rasputin-lika kvaliteter.
Det är ingenting nytt att tider av förnuftsfokus följs av perioder när känslor ses som det överlägsna värdet. Rangordningen mellan de två har också ofta använts som ett sätt att upprätthålla hierarkier – både kvinnor och ickevita har setts som mindre rationella och därmed mindre lämpade för ansvar och inflytande. I det sammanhanget är det intressant att Meta, som äger bland annat Facebook och Instagram, precis slopat sin faktagranskning samtidigt som ägaren Mark Zuckerberg säger att världen och näringslivet behöver mer ”maskulin energi”.
Är det i dag alltså män som är härliga och känslosamma medan trista kvinnor envisas med att göra skillnad på sant och falskt? Notera dock att bytet inte påverkat vilka som är i toppen av hierarkin.
Hur internet och sociala medier fungerar är centralt för den här utvecklingen. Meta införde faktagranskning efter omfattande kritik mot hur Facebook spred desinformation under den amerikanska valrörelsen 2016. Zuckerberg motiverar att man nu slutar att försöka motverka desinformationen med att granskarna varit partiska och oftare tagit bort innehåll som lutat högerut.
Och det är sant att högerpersoner i större utsträckning både stängts av från sociala medier och fått inlägg borttagna. Forskare har dock konstaterat att högerkonton i mycket större utsträckning sprider uppgifter från tveksamma källor – och att kontona oftare visar sig vara troll eller robotar. Helt ny forskning som tittat på politikers twittrande i 26 länder, däribland Sverige, visar samma sak.
Desinformation är inte ett generellt problem bland politiker på nätet, det är den populistiska radikalhögern som har som strategi att sprida lögner och halvsanningar.
Här får vi gå tillbaka till sociala mediers funktionssätt. Många har talat om hur affärsmodellerna – där vi användare och vår uppmärksamhet är varan som företagen säljer till annonsörer – bygger på att vi ska tillbringa mycket tid på plattformarna och interagera med innehållet. Detta för att vi ska hinna se så mycket reklam som möjligt och samtidigt lämna ut så mycket information som möjligt om oss själva för att man bättre ska kunna rikta den där reklamen.
Meta har flera gånger belagts med rekordböter för att de bryter mot de reglerna. Nu vill de ha Trumps hjälp att stoppa klåfingriga brysselbyråkrater
Det enklaste sättet att uppnå det här är genom känslor. Om man känner starkt för något så stannar man kvar och sprider eller kommenterar andras inlägg. Allra bäst fungerar negativa känslor. Visst blir många glada och skickar kanske ett hjärta om de ser ett gulligt djur eller en rolig nyhet, men det är ingenting mot hur mycket tid och energi man lägger ner om något gör en arg eller rädd. Alltså är det den senare sortens inlägg vi oftare får se.
Grunden för plattformarnas vinster ligger alltså i att hålla oss skräckslagna och förbannade, helst hela tiden. Vi kan kalla det affektekonomi.
Och givetvis är det enklare om man inte behöver hålla så noga på sanningen. Om man fritt kan dikta ihop eller våldsamt överdriva läskiga berättelser om farliga främlingar, mystiska skåpbilar eller invandrare som fångar in och äter upp dina husdjur är möjligheterna att driva skräck och vrede närmast oändliga.
Det är väl belagt att rädsla gör människor mer benägna att acceptera eller efterfråga auktoritär politik, oavsett hur befogad den rädslan är. Här smälter nätjättarnas ekonomiska mål samman med auktoritära politikers önskan att förändra hela samhället. Syftet med sociala medier må inte vara att lyfta högerradikaler och populister till makten, men för att bolagen ska kunna tjäna mer pengar är den politiska spelplanen ändå skjuvad till deras fördel.
Att någon som Elon Musk stöttar och sprider högerextremism är i sammanhanget en bisak. Att också Zuckerberg och andra it-miljardärer nu sluter upp kring Donald Trump har däremot en enkel förklaring. EU har nämligen försökt reglera bolagens ansvar för att inte gynna desinformation. Man har också infört regler mot att använda och sälja all den information som företagen har om oss användare.
Meta har flera gånger belagts med rekordböter för att de bryter mot de reglerna. Nu vill de ha Trumps hjälp att stoppa klåfingriga brysselbyråkrater så att vinstfesten kan fortsätta. Och Trump är förstås själaglad, hans politiska projekt bygger ju på att osanningar och rädslomånglande kan spridas fritt.
För den som uppskattar samhällen byggda på kunskap och regler som är lika för alla ser det betydligt dystrare ut.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Livsavgörande hjälp kan vara nära – men hur ska den komma fram?
Lisa Magnusson: Det viktiga är sexsäljarna själva – inte andras magkänsla
