Nu är det ett helt år kvar till nästa Nobelvecka och allt har redan börjat kännas tomt. Andra kanske fokuserar på festen i december, med kungligheter, avancerade menyer och kvällstidningarnas betyg på mer eller mindre tjusiga klänningar. Jag gillar galakläder och antika tiaror mer än de flesta, men det är den där veckan i oktober när priserna tillkännages som det riktigt roliga händer.
Plötsligt får man läsa långa, ingående reportage om vetenskapliga upptäckter som man kanske aldrig tidigare hört talas om, och om man har tur förstår man hur mycket de kan innebära för världen. Ibland ges pris till sådant vars fantastiska effekter redan blivit kända, som förra årets Nobelpris i medicin till de upptäckter kring mRNA som möjliggjorde den snabba utvecklingen av effektiva covidvaccin.
Jag gillar galakläder och antika tiaror mer än de flesta, men det är den där veckan i oktober när priserna tillkännages som det riktigt roliga händer.
Även Svante Pääbos pris i samma kategori 2022 belönade forskning som spritt sig utanför snäva vetenskapliga sammanhang. Hans kartläggning av uråldrigt dna har haft enorm betydelse för vår förståelse för vilka vi är som människor, och angränsar därmed till både arkeologi och kulturgeografi.
För gränserna mellan olika områden är inte längre entydiga. Inom just arkeologin har modern dna-analys ställt massor av tidigare föreställningar på huvudet, när vi genom exempelvis saliv från tandavtryck kan följa både folkvandringar och förändrade normer.
Därför är det sorgligt att sektorsuppdelningen är så stark, i både offentligheten och i enskildas självbild. Kulturmänniskor kommer fortfarande undan med att fnysa åt naturvetenskap och kokettera med både ointresse för och bristande kunskap i matematik.
Samtidigt lever vi i ingenjörslandet Sverige, där den övergripande inställningen fortsatt tycks vara att kultur och humaniora är glass och ballonger bredvid de rejäla, produktiva utbildningar som lär folk hur man bygger en bro. Politiker av alla kulörer skär ner på humanistisk forskning och utbildning, med det mer eller mindre öppna argumentet att sådant inte är viktigt.
Kulturmänniskor kommer fortfarande undan med att fnysa åt naturvetenskap och kokettera med både ointresse för och bristande kunskap i matematik.
Det är lätt att bli nostalgisk över tider när någon som Emanuel Swedenborg i början av 1700-talet både var professor i metallurgi och ägnade sig åt avancerade filosofiska och teologiska resonemang som senare inspirerade konstnärer och tänkare som August Strindberg och Carl Jung.
Även i mer modern tid har gränserna mellan vetenskap och kultur varit betydligt mer porösa än i dag. Det sena 1800-talets uppfinningar, som röntgen och elektricitet, gav skjuts till både konstnärliga och andliga rörelser. Insikten att det fanns sådant man inte kunde se, men som ändå hade konkret inverkan på hård materia, passade perfekt in i ockultismen med dess syn på närheten mellan andevärlden och vår egen fysiska existens. Wilhelm Röntgen tilldelades för övrigt det allra första Nobelpriset i fysik.
Varken spiritism eller alkemi ses förstås som vetenskap i dag, på goda grunder. Men även inom det strikt naturvetenskapliga fältet finns områden som framstår som väl så mystiska. Vi vet exempelvis att kvantfysik följer vissa lagar och vi vet att klassisk fysik följer andra. Problemet är att lagarna till synes motsäger varandra och ingen har helt kunnat bevisa hur de kan vara sanna samtidigt.
Det sena 1800-talets uppfinningar, som röntgen och elektricitet, gav skjuts till både konstnärliga och andliga rörelser.
Här går vetenskapen bortom det typiskt ingenjörsmässiga tankesättet att det finns ett rätt och ett fel och att det bara gäller att räkna sig fram till det rätta. Att gå ifrån den inställningen betyder dock inte, som både new age-entreprenörer och många ingenjörer verkar tro, att det är fritt fram för vad som helst.
Ändå är det förvånande att så få inom kultursektorn i dag lockas av modern vetenskap. Där öppnas dörrar till nya världar hela tiden. Sådant har trots allt brukat intressera de konstnärligt lagda.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Äntligen har jag förstått hemligheten bakom Elon Musks förmögenhet
Amanda Sokolnicki: Vad gör man när gränsvakten också visar sig vara sadist?
