En bit in i mars fattade riksdagen beslutet och inte ens tre veckor senare, den 1 april, börjar de nya reglerna gälla. Det måste väl vara någon liten obetydlig regeländring, tänker du, något som varken kräver omfattande insatser från myndigheter eller har stor påverkan på människors liv?
Men nej. Det här handlar om det som kallas spårbyte – att personer som kommit hit som asylsökande och fått avslag kan få arbetstillstånd och stanna om de har ett jobb och har arbetat under tiden för asylansökan. Systemet infördes för att uppmuntra människor att så snabbt som möjligt komma in i samhället och försörja sig själva, alltså det vi vanligen menar med integration.
Nu ska den här möjligheten tas bort, med mindre än tre veckors varsel. Tusentals personer som bor och jobbar i Sverige hotas av utvisning.
Integration är inte viktigt längre, oavsett vad de flesta partier hävdar.
Det handlar alltså om människor som redan jobbar här, som försörjer sig själva och betalar skatt och bidrar med sin kompetens i arbetslivet.
Det har funnits problem med spårbytessystemet. Riksrevisionen konstaterade att det kan leda till lönedumpning och till att människor utnyttjas, framför allt på grund av bristande kontroll från Migrationsverket, men slog samtidigt fast att systemet i huvudsak fungerar väl.
Då skulle man kunna förbättra kontrollen. Regeringen väljer i stället att kasta ut så många som möjligt.
Det är ingen chock givet vilket parti som egentligen bestämmer i Tidösamarbetet, men det finns ändå en fascinerande aspekt här. För svenska företagare är emot förändringen, precis som de är emot regeringens andra metoder att hindra arbetskraftsinvandring. Och svensk höger brukade se företagare som viktiga för samhället – och brukade tycka att de behöver bra villkor för att hela landet ska kunna blomstra. Nästan alla svenska företag har i dag svårt att rekrytera rätt personer, nu blir de alltså av med anställda som redan finns här och bidrar.
Eftersom regeln i dag är att alla flyktingar ska få tillfälliga uppehållstillstånd försvinner också möjligheten att själv skapa sig ett stabilt liv i Sverige. Vem vågar då satsa på exempelvis en utbildning i ett bristyrke, om man ändå inte vet om man får stanna? Vem orkar försöka ta sig in i den ökänt avoga sociala svenskheten och faktiskt börja integreras?
Men integration är inte viktigt längre, oavsett vad de flesta partier hävdar. I handling visas gång på gång att det viktiga är att ha så få invandrade personer här som möjligt. Oavsett vad det får för konsekvenser.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Det är så här auktoritära maktövertaganden går till
Isobel Hadley-Kamptz: Skönt för vänstern att få skälla på knarkare
