Det var en symbolisk pressträff i somras med dåvarande migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M). Det var då hon stolt basunerade ut att nu, äntligen, är det fler som utvandrar från Sverige än som kommer hit! För den som är uppvuxen i en borgerlighet med såväl frihetsävlan och framtidstro som, tja, grundläggande kunskaper i nationalekonomi, var det en säregen upplevelse.
Väldigt få framgångsrika samhällen definieras trots allt av att människor aktivt söker sig därifrån.
Väldigt få framgångsrika samhällen definieras trots allt av att människor aktivt söker sig därifrån.
För att riktigt understryka skillnaden mellan den gamla borgerligheten och den nya visade det sig dessutom att regeringen inte ens hade fakta med sig. Mycket av det som såg ut som ökad utvandring handlade, förklarade SCB, om att man rensat i registren för att bli av med personer som redan flyttat men som ännu inte försvunnit ur folkbokföringen.
Det syns också nu när DN undersöker vilka det egentligen är som utvandrar. Nästan inga flyktingar lämnar Sverige för att återvända till sina gamla hemländer, det regeringen uttryckligen vill uppmuntra till med det nya återvandringsbidraget på 350 000 kronor. Givet läget i länder som Syrien och Afghanistan är det inte särskilt förvånande.
Att något fler flyktingar än tidigare söker sig vidare till andra länder i Europa är kanske inte heller någon chocknyhet, när politiker från både höger och vänster slåss om att vara mest emot deras existens här.
Det var också det som regeringens utredare Joakim Ruist såg som ett av de starkaste argumenten emot ett höjt återvandringsbidrag. Ett sådant sänder nämligen en signal till människor som redan finns i Sverige att de inte är önskade här, vilket riskerar att aktivt försämra integrationen.
Man skapar ett incitament på flera hundra tusen i handen för att låta bli att jobba och bli en del av samhället.
Nu är det förstås exakt den signalen regeringen vill sända. Och för att få göra det struntar man i vilken verklig effekt politiken får.
Ännu har inga detaljer presenterats över vilka som ska kunna få alla de där pengarna för att flytta, men det finns egentligen bara två val. Antingen betalar man ut det till folk som jobbar och betalar skatt och bidrar till Sveriges ekonomi, vilket framstår som direkt förryckt. Eller så ska det bara gå till personer i utanförskap. Då har man i stället skapat ett incitament på flera hundra tusen i handen för att inte jobba och bli en del av samhället.
Den nye migrationsministern, Johan Forsell (M), säger att han inte vet om regeringens 2,5 miljarder till återvandringsbidrag kommer löna sig, men att vi ”måste prova nya saker”. Om det inte visar sig fungera ”får vi väl liksom utvärdera”. En sammanfattning av hela den här regeringen.
Läs mer:
Susanne Nyström: Varför förväntas invandrare äta mindre i dag än på 90-talet?
Isobel Hadley-Kamptz: Kultursnobbar och enögda ingenjörer – båda har fel!
