Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Sedan USA och Israel inledde sitt krig mot Iran har världens oljepriser åkt bergochdalbana. Ena dagen har de rusat uppåt, när Trump hotat bomba iranska gasfält. Nästa dag har de störtdykt, efter att Trump hävdat sig föra konstruktiva samtal med iranska ledare.
En sak är dock säker: så länge Hormuzsundet är stängt för den olja och naturgas som vanligen skeppas där kommer fossila bränslen vara mycket dyrare än tidigare. Och ju längre konflikten pågår desto högre kommer priserna bli, när de oljereserver som vissa länder ändå haft tar slut.
Den svenska regeringen svarade häromdagen på det här med tillfälligt sänkta skatter på bensin och diesel. Det är klimatskadlig populism och potentiellt inflationsdrivande men ändå lätt att begripa. Efter förra valets högerfokus på ”priset vid pump” blir det väl jobbigt om det kostar ännu mer att tanka när vi nu går till val igen.
I dag finns det alternativ till gas och olja, som fiffigt nog både kan rädda klimatet och göra oss mer oberoende av galna världsledares nycker.
Vissa har jämfört det här krigets konsekvenser för fossilpriserna med oljekriserna på 70-talet. Även då berodde prischockerna på krig och konflikter, men det finns en avgörande skillnad. I dag har vi alternativ till gas och olja, som fiffigt nog både kan rädda klimatet och göra oss mer oberoende av galna världsledares nycker.
En del länder har redan insett det. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina beslutade EU om ett stopp för rysk gas. En del länder, som Tyskland och Italien, bytte bara gasleverantör. Andra, som Spanien, satsade stort på vind- och solkraft. Och medan hela Europa senaste månaden fått högre bensinpriser har elpriset i Spanien ökat betydligt mindre än i de länder som hållit fast vid gasen. Med EU:s sammankopplade elhandel går det inte att jämföra orsak och verkan rakt av, men det är klart att ett mindre fossilberoende hjälper.
Liknande effekter syns i andra delar av världen. Pakistan har exempelvis storsatsat på solkraft de senaste åren och drabbas därför mindre av Hormuzkrisen än många grannländer.
All kunskap om uppvärmningen och dess redan existerande katastrofeffekter verkar tyvärr spela liten roll för politiska beslut. Vi har vetat i åtskilliga decennier att vi måste sluta med fossilbränslen, ändå har oljekonsumtionen ökat, år efter år. De enda gångerna oljeanvändningen i världen faktiskt gått ner är dels under 70-talets oljekriser, dels vid finanskrisen 2008 och under pandemin. Antingen måste oljan kosta alldeles för mycket eller så måste ekonomin i allmänhet krympa.
Kanske kan Donald Trumps infall att attackera Iran därför vara en gudagåva till klimatet. Åtminstone om vi andra följer Spaniens snarare än Tysklands exempel.
Då kan inte lösningen vara skattesubventionering av fortsatt oljeberoende. I stället måste vi på riktigt börja den omställning vi borde ha gjort för länge sedan. För att komma dit måste energifrågan lösgöras från det fördummande kulturkriget och bli ett område för praktiska, pragmatiska lösningar snarare än memes och oneliners.
Kanske kan Trumps egenskapade oljekris få oss att tänka om den här gången, innan det är försent.
Då inser de flesta att Sverige behöver satsa på både vindkraft och kärnkraft. Att en första ansökan om att bygga ny kärnkraft nu lämnats in är toppen, liksom att regeringen nyss äntligen – nästan två år efter att en utredning i frågan blev klar – lade fram ett förslag om hur boende i närområdet ska få del av vinsterna från vindkraftsanläggningar. Vi får hoppas att det är slutet för den energipolitiska enögdhet som präglat den här mandatperioden och som lett till att förutsättningarna för investeringar i alla kraftslag utom just kärnkraft försämrats.
För kärnkraft, oavsett hur viktig, tar tid att bygga. Tid vi inte har, vare sig vad gäller klimatet eller ekonomin.
Västvärlden ligger redan långt efter Kina, som stormat fram i klimatomställningen med både elbilar och förnyelsebar energi. Kina investerar överlägset mest i världen i ickefossil energi, inklusive kärnkraft, och dominerar totalt inom både elbilar och batterier.
På bilsidan ser vi hur både europeiska och amerikanska jättar avvaktar inför elektrifieringen, inte olikt hur motormeckat i Detroit på 70-talet fortsatte sälja bensinslukande monster och ignorerade de billiga, bränslesnåla japanska konkurrenterna. Det gick inte särskilt bra i längden.
Kanske kan Trumps egenskapade oljekris få oss att tänka om den här gången, innan det är för sent.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Trump är på väg att fastna i rävsaxen – är detta hans sista chans?
Isobel Hadley-Kamptz: Kriget i Iran är ett memifierat korståg




