När man inom vänstern inte vet hur man ska komma åt problemen med gängkriminaliteten finns alltid en utväg: skäll på partyknarkarna! Det gjorde Stefan Löfven och senare Magdalena Andersson, och nyligen gick partimagasinet Tidens chefredaktör Payam Moula vidare på samma spår.
Han vill ”kriminalisera festknarkandet på riktigt” för att stoppa efterfrågan på de droger som gängen tjänar sina pengar på. Jag vet inte hur drakoniska påföljder han tänker sig, men Sverige har redan bland världens högsta straff för användning av narkotika. Det verkar inte ha hjälpt.
Sverige har redan bland världens högsta straff för användning av narkotika. Det verkar inte ha hjälpt.
Expertinstanser som Folkhälsomyndigheten har dessutom länge efterfrågat en utvärdering av användningsförbudet, eftersom vi inte vet vad det har för effekter. Hittills har dock politiker till både vänster och höger vägrat.
De allra flesta droger som köps i Sverige används heller inte av den festande över- och medelklass som repressionsvänstern vill trycka till. Det är en liten grupp vaneanvändare, vanligtvis missbrukare, som står för majoriteten av konsumtionen. Och där dominerar personer med låg utbildning och inkomst. Att skärpa straffen drabbar alltså främst redan utsatta.
Moula säger visserligen att han inte vill sätta dit missbrukare, bara de så kallade festknarknarna, men då uppkommer nästa problem. Det är rättsligt omöjligt att skilja grupperna åt.
Folk tar droger av många olika skäl. Orsaken till att man tar dem är inte det som ensamt avgör hur pass stora problem man har. Hur ska en lag formuleras som skonar missbrukare men ger ”livsförändrande konsekvenser” för andra användare, som Moula efterfrågar?
Det går inte. Det förstår han förmodligen. Men det kändes säkert skönt att skälla på knarkarna.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Så här bojkottar du matjättarna på ett smart sätt
Isobel Hadley-Kamptz: It-männen som krossar staten är inte så smarta som de tror
