Det finns en filmsnutt som jag inte har kunnat sluta titta på från natten för en och halv vecka sedan, när Sydkoreas president Yoon Suk-yeol införde undantagstillstånd. Utanför parlamentet försöker soldater ta sig in för att på presidentens order arrestera de parlamentariker som är där för att rösta ner krigslagarna. En kvinna tar tag i en soldats automatvapen och skriker åt honom: ”Men skäms du inte?” Ett kort ögonblick riktar han vapnet direkt mot henne men hon fortsätter att skrika. Sedan backar han undan.
Det är människor som hon som ytterst krävs för att försvara en demokrati.
Efter den massiva kritiken – och den votering i parlamentet som lyckades genomföras trots hotet från militären – bad presidenten om ursäkt för sitt agerande. Det framstår dock mest som ett sätt att undvika att bli ställd inför riksrätt. Efter ursäkten bojkottade Yoons konservativa parti PPP riksrättsomröstningen och oppositionen hade behövt stöd av minst åtta av dess ledamöter.
Folk minns statskuppen 1979 och inte minst det brutala våldet efteråt, som massakern på demonstranter i Kwanju.
På torsdagen gick presidenten nämligen ut i ett nytt tal och försvarade införandet av krigslagarna, som han menade var till för att rädda landet från parlamentets ”diktatur”. Han antydde att oppositionens storvinst i parlamentsvalet i våras bara berodde på inblandning från ärkefienden Nordkorea och berättade att han under natten med undantagstillståndet skickat militär till Sydkoreas valmyndighet för att undersöka fusket.
Det är lätt att se linjerna bakåt i Sydkoreas moderna historia. Människor minns statskuppen 1979 och inte minst det brutala våldet efteråt, som massakern på demonstranter i Kwanju. De minnena är en viktig orsak till både de massiva folkliga protesterna mot presidenten och till den kritik som han möter också inom sitt eget parti.
Chefen för specialstyrkorna har sagt att han beordrade soldaterna att ladda sina vapen med lös ammunition.
För även om PPP inte röstade för riksrätt så har partiet tagit tydligt avstånd från honom. Många menar att man ville låta Yoon behålla ansiktet genom att avgå självmant, men nu säger partiledaren Han Dong-hoon att riksrätt är det enda kvarvarande alternativet.
Även i militären har man kunnat ana ett motstånd mot presidentens agerande. Parlamentsledamoten Wi Sung-lac noterar i Economist att soldater som skickades ut för att upprätthålla undantagstillståndet var påfallande ovilliga att använda våld. Chefen för specialstyrkorna har också sagt att han beordrade soldaterna att ladda sina vapen med lös ammunition. Att Sydkorea har en värnpliktsarmé saknar förmodligen inte betydelse i sammanhanget.
Det vi ser är en ung demokrati som försvarar sig. Folket på gatan, politikerna i och utanför parlamentet, soldaterna som vägrar attackera fredliga demonstranter. Det är så hemskt vackert.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Hela al-Assads gärning kan sammanfattas i tre ord: brott mot mänskligheten
Isobel Hadley-Kamptz: Strunta i årets julklapp – köp något från den här listan i stället!
