Det stinker i centrala Jerusalem. Lukten av avlopp och avföring gör det svårt att andas. På gatorna där ett stort demonstrationståg drar fram har polisen sprutat ”skunkvatten”, sägs det. Ingen vet säkert, men fordonet som har möjlighet att vattenbomba demonstranter med illaluktande vatten drar fram längs med tåget.
Hersh Goldberg-Polin, Eden Yerushalmi, Ori Danino, Alex Lobanov, Carmel Gat och Almog Sarusi hittades av det israeliska försvaret, IDF, i en tunnel under Rafah natten mellan lördag och söndag. De blev mellan 23 och 40 år gamla. Alla utom Carmel Gat kidnappades från Novafestivalen den 7 oktober.
– Ni övergav dem och ni har deras blod på era händer! vrålar demonstranterna.
Demonstrationen i Jerusalem inleds utanför premiärminister Benjamin Netanyahus kontor, där han på söndagseftermiddagen har kabinettsmöte. Stora högtalare har satts upp, riktade mot huset som rymmer kontoret. Bland annat spelas Eden Yerushalmis nödsamtal upp. I slutet av samtalet hörs skottlossning och människor som skriker.
Det är inte att samtliga döda var unga människor som väcker en enorm vrede. Det är främst att det har uppdagats att de alla levde senast i torsdags. De tiotusentals som går man ur huse i israeliska städer på söndagen anser alla att det är regeringen Netanyahus fel att de är döda.
– Ni sa att vi skulle lita på er, att ni visste vad ni gjorde. Se hur det gick! Avtalet har legat på bordet i månader, ni svek oss. Ni svek dem! gråter en kvinna i en megafon.
Demonstranterna tar sig från Netanyahus kontor, till den centrala infartsleden till Jerusalem. Där slår de sig ner och blockerar flera olika vägar. De blåser i visslor och skriker i megafoner. Kvarteren kring infartsleden är ultraortodoxa – ett stort antal unga män står och beskådar protesterna.
– Vi religiösa tycker också att gisslan ska hem, men vi tycker det här är fel sätt. Att störa trafiken och så. Vi vill samma sak, men vi har olika sätt att uppnå det på, säger Dovi, som råkade gå förbi demonstrationen och har svårt att slita sig.
På flera håll utspelar sig aggressiva verbala konfrontationer mellan ultraortodoxa och demonstranter, eller mellan demonstranter och regeringstrogna. Ibland får polisen bryta in för att förhindra handgemäng.
– Vi befinner oss i ett splittrat land. Jag blir ledsen av att se det, även om många meningsutbyten sker på ett civiliserat vis, säger en man som råkade åka förbi platsen.
Demonstranterna flyttar sig smidigt mellan olika vägar i knutpunkten. När polisen har släpat bort ett gäng och öppnat en fil, blockerar ett annat gäng kvickt en annan. Polisen försöker jobba lågaffektivt, de sätter mestadels ner människor de lyfter bort försiktigt, men efter ett par timmar börjar det brista. En kvinna grips och hennes förtvivlade kompis kastas ut i vägen av en frustrerad polisman.
– Jerusalempolisen är inte vana vid den här typen av uppslutning, säger Ido.
Han är en av demonstranterna som polisen lyfter bort från vägen med jämna mellanrum. Egentligen hade han tänkt åka till Tel Aviv i kväll.
– Men sedan tänkte jag att det kommer komma så många dit ändå, att jag behövdes mer här. Demonstrationerna har tidigare varit mycket mindre här, detta är den största jag har sett sedan kriget började.
Är det för att folk är extra förbannade nu?
– Ja. Men det är också för att alla studenter precis har gjort sina slutprov och gått på ledighet, säger Ido.
På måndagen har strejk utlysts av den fackliga landsorganisationen Histadrut, motsvarande LO i Sverige. Skolor och förskolor ska hållas stängda, liksom den internationella flygplatsen och många andra arbetsplatser.
– Våra barn ska inte dö i Gazas tunnlar. Så i dag har jag tagit beslutet att stoppa den israeliska ekonomin från och med i morgon och framåt, säger Histadruts ordförande Arnon Bar-David, enligt Haaretz.
