Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
”Hörni!”
Parisa Liljestrand rusar fram med mikrofonen i högsta hugg och stoppar ett förbipasserande par på Gustav Adolfs torg i Stockholm. ”Vet ni om att Kungliga Operan kommer få en barn- och ungdomsscen? Och den kommer att byggas tack vare privata donationer.”
Kulturministern ser mer än nöjd ut när hennes ofrivilliga samarbetspartner i politiskt content konstaterar att det var ju generöst av dem.
Nej, 300 miljoner kronor är verkligen ingen struntsumma. Frågan är bara varför Parisa Liljestrand på sitt Instagramkonto får det att verka som att privata donationer finansierar renoveringen av Kungliga Operan. Drygt 90 procent av notan betalar ju staten.
Men det tycks inte kulturministern vilja ta åt sig äran för.
Det liknar ett självskadebeteende, som undergräver departementets eget existensberättigande. Ja, om man nu inte har ett ideologiskt intresse av att urholka den offentliga finansieringen av kultursektorn.
Vill vi ha det som i USA? Förra veckan mötte Timothée Chalamet massiv kritik efter ett uttalande om att ”ingen bryr sig” om balett och opera längre. Och att det skulle döda hans konstnärliga motivation om biofilmen gick samma öde till mötes.
Det påverkar förstås konstens tillgänglighet, vitalitet och genomslagskraft utanför kretsen av de närmaste sörjande
I Svenska Dagbladet konstaterar Anna Ångström (12/3) att skådespelaren inte har helt fel: ”I USA är mycket av konsten beroende av privata sponsorer vilket kan ha en hämmande effekt på det konstnärliga risktagandet.” Det påverkar förstås konstens tillgänglighet, vitalitet och genomslagskraft utanför kretsen av de närmaste sörjande.
Självklart ska Sveriges miljardärer bidra till kulturen, både via skattsedeln och frivilliga donationer. Parisa Liljestrands agerande och signalerande riskerar däremot leda till att Timothée Chalamet får rätt. Att kulturpolitiken långsamt backar ut ur rummet och beskär diverse budgetar ända tills ”ingen bryr sig”.
Läs mer:
Timothée Chalamet i blåsväder efter balettuttalande: ”Ingen bryr sig”
