Det finns en låt Cleos på debutalbum från 2022 som jag fastnade för direkt. ”Kraftverket i Grundfors” är en pianokompad sorgesång med stegrande energi. Den handlar inte främst om olyckan vid kraftstationen i Umeälven på 1950-talet, så mycket förstod jag redan när låten kom. Men jag lyssnade inte tillräckligt noga på hela ”Missaoui” för att ta till mig albumet som självbiografi.
Därför får Sommarpratet en märkvärdig effekt. Nathalie Missaoui börjar från början och ganska tidigt dör pappan i en bilolycka, när dottern ännu går i förskolan. Och det är förstås pappan som Cleo vänder sig till i ”Kraftverket i Grundfors”, han som ”ler mot mig och mot mamma som att vi aldrig riktigt har tappat varandra”.
Sommarpratet blir därför lika mycket en formatkonventionell levnadssaga om Nathalie Missaoui, som en fördjupningskurs i Cleos konstnärskap. Efternamnet har hon efter pappan, född i Tunisien, och programmet följer den långa omvägen tillbaka till Djerba i Medelhavet.
Det är en rapport från en läkningsprocess. Inledningsvis beskriver Nathalie Missaoui sig själv som ett berg, men hon längtar efter att inte vara ståtlig och stark utan i stället porla som en fjällbäck. Hon är både avväpnande flummig och rättfram, sårbar och självsäker.
Ibland klagas det på att alltför många ”Sommar”-avsnitt liknar varandra, med snarlika med- och gångar eller formlösa anekdoter. Och visst kan det vara enahanda att lyssna på flera i rad, samtidigt kan det vara livsviktigt upplysande, till exempel som forum för att mänskliggöra statistiken om sexuellt våld i barndomen. Nathalie Missaouis är inte det första programmet i sommar om sådana smärtsamma erfarenheter, och ger exempel på hur övergrepp normaliseras eller nedtystas.
Att Nathalie Missaoui har en speciell förmåga att sätta ord och stämningar på känslor och tankar är uppenbart. Oförvånande nog är musikvalen också tonsäkra: från rappare som Jaqe och Masta Ace till marockanska Asmaa Hamzaoui och svenska Barbro Hörberg.
När det är slut lyssnar jag på ”Missaoui” igen, med nya öron.
Läs om tidigare Sommarpratare här:
Johanna Hövenmark: När Petra Malm berättar om livet i fält bränner det till
Niklas Wahllöf: Herbert Blomstedt är helt fri i sitt berättande
Åsa Erlandsson: Amir Rostami sommarpratar först nu – det är svart ironi
