Ännu en farlig jul väntar Ukraina. Kriget blir extra vedervärdigt under stora helger. Det blir ingen frid i huset.
Kriget sliter hårt också på de civila långt från de aktiva fronterna. Vem vill ha granater i julgröten? Finns det ens varmt vatten – eller el till spisen och belysningen?
Med Trump på väg in i Vita huset är läget mer oförutsägbart. Kanske blir det trots allt fredsförhandlingar redan i vinter. Hur seriösa? det är frågan. Det lär kräva ännu starkare solidaritet med Ukrainas sak från Europas sida.
Ryssland har egentligen redan förlorat kriget. Man har ockuperat betydligt mindre land än förväntat och till ett fruktansvärt högt pris. Hundratusentals döda soldater, enorma militära kostnader. Landets rykte i världen sjunker. Och nu har man förlorat Syrien och inflytandet i Mellanöstern.
Rubeln faller och inflationen når rekordhöjder. Vissa basvaror är dubbelt så dyra som förra året. Kriget börjar kännas på allvar för vanliga ryssar
Priset för kistor i Ryssland har ökat med 74 procent sedan invasionen i februari 2022, skriver Kiev Independent. Rubeln faller och inflationen når rekordhöjder. Vissa basvaror är dubbelt så dyra som förra året. Kriget börjar kännas på allvar för vanliga ryssar.
Ukrainas stenhårda och frihetliga motstånd har väckt världens respekt. I stället för att utvidga det ryska imperiet har Kreml knuffat Ukraina närmare Europa, EU och Nato.
Men låt oss inte hyckla. Landets triumf under krigets första år har ersatts av frustration och reträtt, skriver Paul Frigyes i reportageboken ”Ukraina återkomsten” (Silc förlag). Den stora offensiven kom aldrig till stånd. Kanske var det naivt tänkt? Ryssland har betydligt större resurser att tillgå.
Frigyes har rest kors och tvärs i landet och talat med många människor. Volontärer, soldater, politiker, ekonomer, feminister, äppelodlare. De flesta är luttrade, kloka och realistiska.
Kriget har uppenbarat människors förmåga att samarbeta och mobilisera i akut kris, också statens inneboende svagheter. Korruptionen är ett stort problem, men bekämpas hårdare än förr. Vi saknar de institutioner och strukturer som krävs för långvarig krigföring, säger filosofen Tamara Zlobina under ett samtal på Café Atlas i Lviv.
Att livet i Ukraina alltid utspelar sig i skuggan av lidandet råder det inget tvivel om. Men kriget har gjort att vi förstår vilka vi är, och det har lärt oss att uppskatta det grundläggande i livet, kommenterar den unga Natalia Popova som jobbar i it-branschen.
Paul Frigyes bok är en tät och skarp rapport om läget i Ukraina. Det är tufft nu, men inte förtvivlat, och man får en stark känsla av att friheten och oberoendet inte är förhandlingsbara.
Läs mer:
Fler texter av Jan Eklund.
Peter Pomerantsev: När Trump slirar måste Europa stötta Ukraina och rädda en rättvis fred
