Jenny Rissveds OS-resa har varit lika mycket uppför och nedför som OS-banan på Parisregionens högsta punkt.
På söndagen var hon i en helt annan sits än både 2016 och 2021.
Det räckte hela vägen till ett brons – och till revansch efter år av tvivel, mörka tankar och psykiska krascher .
2016 tog en 22-årig Rissveds OS-guld i Rio de Janeiro framför kungen och förvånade svenska tittare hemma i tv-sofforna.
Doldisen från Falun blev rikskänd över en natt. Sedan kom de mörka åren – med psykisk ohälsa, ätstörningar och depression.
– Allt som hände efteråt, all uppståndelse… jag kan se att det var för mycket och alldeles för överväldigande för var jag var då, har Rissveds sagt i ett reportage med DN inför årets OS.
– Men nu när jag tittar tillbaka på det så är jag väldigt glad för att jag fick vara med om det.
I OS i Japan för tre år sedan lät det inte riktigt på samma sätt. När stjärnan då cyklade i mål som 14:e grät hon. Inte av besvikelse, utan av lättnad.
– Jag är så jävla glad över att det är över, att slippa bära den där titeln, sade hon då.
– Jag har kallats den olympiska guldmedaljören. Jag ser fram emot att förhoppningsvis bara bli kallad Jenny.
Så hur kände hon då när hon på nytt ställde sig på startlinjen i ett OS?
De senaste åren har mycket handlat om att hitta en balans. Och på startlinjen såg hon fokuserad, men ändå lugn ut, i den franska hettan.
I uppladdningen inför OS hade hon vunnit säsongens första världscuplopp i Brasilien. Men också kraschat dubbelt, tvingats sys och drabbats av en lättare hjärnskakning..
De sju varven på stock och sten i Frankrike började jämnt. Men på det andra drog den femfaldiga franska VM-ettan i OS-klassen crosscountry (Pauline Ferrand-Prévot) ifrån – och bäddade för ett överlägset guld. Nederländskan Puck Pieterse var närmast att ta upp kampen men var ändå 29 sekunder efter vid andra varvningen och Rissveds 53 sekunder efter, som sexa.
Efter tre varv ledde hemmaåkaren med över minuten, men Rissveds tillhörde klungan som hade häng på bronset.
På fjärde varvet åt svenskan också upp avståndet till tredjeplacerade Loana Lecomte (Frankrike) ihop med österrikiskan Laura Stigger. Plötsligt var det hack i häl, och i samma nedförsbacke föll Lecomte huvudstupa rakt fram över sin cykel.
Lecomte tvingades bryta. Och när sedan andraplacerade Pieterse fick punktering på femte varvet öppnade sig dessutom ett silverläge.
Med två varv kvar hade Rissveds, Stigger och ytterligare två åkare (Haley Batten från USA och Alessandra Keller från Schweiz) passerat nederländskan i en gemensam klunga.
Frågan var om den 30-åriga svenska stjärnan skulle ha krafter nog att skaka av sig konkurrenterna.
Svaret: Ja.
Åt vinnande Pauline Ferrand-Prévot, som gjorde sitt sista OS, fanns inget att göra.
Men samtidigt som den franska publiken spontant stämde upp i Marseljäsen var Rissveds och Batten starkast därbakom och gjorde upp om silver och brons.
I den kampen var amerikanskan starkast, men svenskans brons – fem sekunder efter Batten och dryga tre minuter från guldet – var tidernas andra svenska OS-medalj i mountainbike och den totala svenska OS-truppens andra på blott två tävlingsdagar i Paris.
Texten uppdateras.
Läs mer:
Rissveds: ”Jag träffade henne och insåg att jag inte är ensam”
