Bara själva akten att laga till en soppa eller gryta är terapeutisk på något vis. Att skära till råvarorna, fräsa dem och få ner allt i grytan är tillfredställande och tar inte särskilt lång tid. Sedan är det bara att låta det hela sjuda under lock. Och medan allt ljuvligare dofter sprider sig i hemmet, kan man läsa en bok, se en långfilm eller ta ett karbad.
Grytor och soppor är kollektiva skapelser. Det finns inte en upphovsperson, de är frambragta av massorna. Och det är det sammanlagda lagandet som finslipat dem till vad de är i dag. Ett par kryddor byts ut på vägen, någon sätter till grädde eller ättika. Och om det smakar godare sprider sig förändringen och blir norm.
Jag tänker att när en rätt utvecklats under många år – ibland flera hundra – så har den samlat på sig en massa klokhet på vägen. Grytor som kalops eller bœuf bourguignon har lagats oändligt många gånger av oändligt många, tills de blivit vad de är i dag: något som möter våra behov och skänker njutning om hösten, med mjälla texturer och djupa, trösterika aromer som dröjer sig kvar.
Man skapar sin egen tradition, byggd på tradition
Det finns nästan inga matkulturer utan långkok, och även om de kan verka skilja sig mycket från land till land så har de gemensamt att de använder sig av billigare råvaror, om det sedan är lök eller högrev, för att skapa bottenlösa suggestiva smaker. Och den traditionen har man i ryggen även när man skapar sina egna grytor. Det ju så matlagare har gjort i alla tider. Man skapar sin egen tradition, byggd på tradition.
Men det är inte alla som orkar laga soppor och grytor titt som tätt, vilket är helt begripligt. Folk har mycket att stå i. Så mycket roligare då att få bjuda dem på en amerikansk chili eller göteborgsk sjömansbiff. Uppskattningen brukar märkas tydligt runt bordet.
Långkoken är goda, men på något vis också terapeutiska och tröstande. ”Det var länge sedan jag åt dillkött”, säger någon med tårar i ögonen. ”Jag kommer att tänka på morfar”, suckar en annan. Och så början man dela minnena som koket i den gamla gjutjärnsgrytan väckt.
Läs mer: Goda grytor som värmer i mörkret
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
