När jag var liten var fika en stor sak. Det var morgonfika, elvafika, eftermiddagsfika, kvällsfika och mer därtill. Visst finns en del av detta kvar. Men i dag finns så mycket annat att välja på, och så blir det liksom inte samma samtal, när folk fingrar på mobilen under sörplandet.
Det var som om hela folkhemmet hölls samman av fikandet. Gammeldags grovhuggna sockerbitar och kaffegrädde stod på bordet. Åldringar drack kaffe på bit och fat. Detta var förstås långt innan café au lait, espresso, cappuccino, latte och macchiato blev populärt här i landet. Och inte fanns det några jättebullar eller gigantiska cookies heller. ”Kaffe” innebar bryggkaffe och inget annat. Eller kokkaffe om man bodde i Norrland.
Och allt som oftast var det doppa till. Alltså något bakat att sänka ner i kaffet eller – för oss barn – mjölk eller saft. Vid lite festligare tillfällen kunde det bjudas på sju sorters kakor enligt traditionen. Men i vardagen blev det doppa.
Denna kunde bestå av sött vetebröd, släta eller vridna bullar eller vetelängd av olika slag. Det mest doppvänliga sötebrödet var utan tvekan sockerkakan. Med sin porösa textur kunde den som inget annat suga upp dryck. Och på engelska heter den följaktligen sponge cake – svampkaka.
Skulle man stajla som hemmabagare fick man ge sig på mer avancerade saker
Men märk väl, det var inte det lättaste för en unge att sänka ner en bit av den guldgula kakan, lyckas fiska upp den igen och få den till munnen, innan den kollapsade. Särskilt de små barnen fick ibland slutföra ätandet med en kaffesked, när kakan brustit och dykt ner under ytan.
Sockerkakan ansågs inte vara något avancerat bakverk, inget att briljera med. Skulle man stajla som hemmabagare fick man ge sig på mer avancerade saker som pilliga chokladrutor, rulltårta, klenäter, flätade längder och gräddtårtor.
Men om målet var att sprida glädje – på enkelt vis – var sockerkakan det perfekta valet. Den gick fort att baka och alla gillade den. Att somliga sockerkakor var lite underbakade, några aningen torrsmuliga, andra sprickiga – vad gjorde det? Man kunde ju doppa.
Läs mer: Inget sprider glädje som en sockerkaka – fyra recept
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
