Brittiska The Guardians Sean Ingle har liknat ordförandevalet i IOK med Robert Harris bioaktuella thriller Konklaven. Och visst har den insynsskyddade proceduren för att utse påve en hel del likheter med den som föregår valet av världens mäktigaste idrottsledare.
Utåt håller de sju kandidaterna en god ton, men bakom ridån pågår en intensiv och oviss maktkamp, fylld av konspirationer och positioneringar inför framtiden.
De flesta presidentval föregås av argumentation, fräna debatter och inte sällan personangrepp. När IOK väljer ledare säger regelboken att kandidaterna inte får kritisera varandra eller hålla offentliga möten där de propagerar för sin sak. Idrottsvärlden får hålla tillgodo med slätstrukna manifest, där det ärligt talat inte är lätt att skilja den ena från den andra. Det är inte direkt vänster mot höger.
Så gott som samtliga kandidater har på förhand talat om att de vill öka transparensen i IOK. Det vore en god idé att börja med ordförandevalet.
Läckorna från högkvarteret i Lausanne är få och knappast någon av de hundratalet röstberättigade IOK-medlemmarna, däribland svenskorna Frida Hansdotter, Gunilla Lindberg och Petra Sörling, avslöjar offentligt vem hon eller han tänker stödja.
Men här är vad vi vet:
Sebastian Coe förblir favorit. Ordföranden för Internationella friidrottsförbundet (World Athletics) säger själv att han tränat ett helt liv för det här jobbet och han ses med sin breda erfarenhet som ett tryggt val i en orolig tid. Men britten har skaffat sig fiender i IOK, för att friidrotten infört prispengar och markerat kraftigt mot ryska och belarusiska idrottare.
Det skulle kunna öppna dörren för Juan Antonio Samaranch junior. Den spanske kandidaten, son till den tidigare IOK-basen med samma namn, uppges spurta starkt. Som IOK-medlem sedan 2001 har han många kompisar i Lausanne – och i Ryssland och Kina – men arvet från fadern och hans långa tid i rörelsen kan bli en belastning om IOK önskar sig något nytt och annorlunda.
Det får de i Kirsty Coventry. 41-åringen från Zimbabwe skulle inte bara bli den första kvinnan på posten utan också den första från Afrika. Den dubbla olympiska guldmedaljören i simning har varit ordförande i de aktivas råd och står idrottarna nära. Hon påstås också vara Thomas Bachs favorit. Den avgående ordföranden får visserligen inte rösta, men hans ord lär väga tungt i vissa kretsar.
Det vore överraskande om segraren inte finns i den här trion.
Svensk-britten Johan Eliasch, prins Feisal al-Hussein från Jordanien, fransmannen David Lappartient och Morinari Watanabe från Japan, känns alla som de ligger steget efter, även om den sistnämnde sticker ut när han föreslår att sommar-OS genomförs i fem olika världsdelar samtidigt.
Å andra sidan kan lojaliteterna komma att skifta under omröstningen. Om ingen kandidat får absolut majoritet i röstomgången åker den ut som fått minst antal röster. Det gör att några till slut kommer att tvingas lägga sin röst på ett andra, tredje- eller rentav fjärdehandsval.
Och det är här som liknelsen med Konklaven i Vatikanen kommer in igen. Det kan bli en lång process, fylld av bakomliggande överenskommelser, men till skillnad mot påvevalet vet vi redan när den vita röken kommer från den olympiska skorstenen – någon gång på torsdag.
Läs mer: Kandidaterna som gör upp om att bli IOK:s nya ordförande
