Håkan Mild var 16 år gammal när han värvades till IFK Göteborg från Trollhättans FK. Med avbrott för tre utlandssejourer i Schweiz, Spanien och England gjorde han 18 år i klubben som spelare innan han tackade för sig med en match i december 2005.
Men det var långt ifrån det sista Änglarna hade sett av den defensive mittfältaren som var lagspelaren personifierad. Han gick direkt från planen till tjänsterummet på Kamratgården och fortsatte att leda klubben som sportchef i nio år.
Håkan Mild har många gånger betonat hur mycket IFK Göteborg betytt för honom. Det var Blåvitt som gav honom SM-guld, en proffskarriär utomlands och en plats i landslaget som tog VM-brons 1994.
Därför var det inte så konstigt att Mild återvände när den krisande klubben kallade. Det var 2021. IFK Göteborg hade varit i ett prekärt ekonomiskt läge och avverkat ordförande, klubbchefer och tränare i parti och minut.
– Det har varit alldeles för många individer inne. Kontinuitet är a och o för att lyckas, i alla verksamheter, sade Mild när han gav DN en intervju i sin nya roll som klubbdirektör.
Den stora ruljansen syntes också på spelarsidan och Mild konstaterade att fotbollen blivit mer egotrippad.
– Om min generation var en pliktgeneration är dagens en lustgeneration. Man är sig själv närmast. Hittar man någonting som man tycker är bättre eller om man inte får vara med direkt och spela försöker man ta sig någon annanstans. Det är bara att förhålla sig till det, men det gör ju också att det är svårare i dag att spela ihop ett riktigt bra lag. Där har du det här med kontinuiteten igen, sade Mild.
Kanske blev det svårare än han tänkt sig att vända IFK-skutan i rätt riktning. För efter att Blåvitt slutat i mitten av allsvenskan de två första säsongerna med Mild tillbaka var laget, som spelat i högsta serien sedan 1977, bara sekunder från att tvingas till kval 2023.
Missnöjet med att Mild inte förmått leverera snabba resultat började visa sig, framför allt i de hårdföra supportergrupperingarna. I fjol fortsatte kräftgången och den här gången räddade man sig från kval på fler gjorda mål än Värnamo.
Nu blev missnöjet med klubbdirektören mer konkret. Banderoller på IFK-läktaren på Gamla Ullevi krävde Milds avgång. Flyttkartonger ställdes upp utanför Kamratgården. Supportergruppen Wisemen, med ett högt våldskapital, krävde ett möte – och fick det.
I februari gick IFK Göteborg ut med en text på sin hemsida, där man förklarade att klubben var under attack. Förtroendevalda, tjänstemän och medlemmar hade fått ta emot direkta och indirekta hot och dessa hade bland annat riktats mot Mild.
Samma vecka ställde han sig upp på klubbens välbesökta årsmöte och gav i ett känsloladdat tal sin bild av händelserna. Han förklarade att han alltid varit öppen för dialog, men att det som utspelade sig vid ett möte på Kamratgården med de tre representanterna för Wisemen handlade om envägskommunikation.
”Håkan ska avgå.” ”Om Håkan inte avgår så kommer nya styrelsen ta bort honom direkt”, var budskapet som de tre männen framförde, enligt Mild.
– Det finns brottsoffer i och utanför föreningen. När medlemmar skräms till tystnad måste vi agera. Vi borde ha gjort det tidigare. Jag borde gjort det för 15 år sedan när individer går in på planen och spottar mig i ansiktet, sade Mild och refererade till sin tid som spelare.
Han fick stående ovationer.
Den här säsongen har Änglarna lyft. Med fem omgångar kvar av allsvenskan jagar man Europaplats. Men missnöjet med klubbdirektören har inte försvunnit. I förra veckan berättade TV4 att Mild på nytt hotats och att han stod under polisskydd.
När han på onsdagen på IFK Göteborgs hemsida meddelade att han lämnar sin post talade han inte om hoten. Därför går än så länge bara att spekulera i skälen till att han avgår.
Utåt sett ser det ut som att de mörka krafter som Håkan Mild kämpat mot har segrat.
Mannen som vigt sitt fotbollsliv åt IFK Göteborg borde ha fått ett mer värdigt avsked.
