Man hade velat vara en fluga på väggen när Thomas Bach och Sebastian Coe möttes under OS. Var det då tysken berättade för britten att han inte tänkte ställa sig bakom att IOK genomförde en ändring i den olympiska chartern, som tillät honom att stanna kvar som bas när hans tolv år långa tid på posten går ut nästa år?
Förslaget framfördes av flera IOK-medlemmar i fjol och upprepades i Paris. Men under OS sista dagar förklarade Bach att det inte kommer att bli någon stadgeändring och att han slutar. Det gjorde han rätt i. Efter skandalerna runt sekelskiftet infördes en rad reformer i IOK, bland annat det tidsbegränsade, tolvåriga mandatet för ordförandeposten. Att ändra reglerna igen hade varit en signal om att den mäktigaste idrottsorganisationen ville återvända till gamla tider.
Kanske, eller snarare förmodligen, visste Sebastian Coe redan om vilket val Bach gjort. Kanske satt de där på hedersläktaren på Stade de France och diskuterade vilken väg IOK nu bör ta.
Coe är har länge setts som en tänkbar efterträdare till Bach. När han i helgen på frågan om han kan tänka sig jobbet svarade: ”Jag har alltid gjort klart att om möjligheten uppenbarar sig, kommer jag ge det en ordentlig tanke”, stod det klart att han är mer än intresserad.
Enligt IOK:s regler kan ingen kandidat officiellt anmäla sig förrän tre månader före omröstningen, som äger rum i mars nästa år.
Coe, som samtidigt uppmanade andra att kandidera, är det självklara valet. På sitt cv visar han upp en lång karriär som aktiv och olympisk mästare, han har varit ordförande i Brittiska olympiske kommittén, han var chef för OS i London 2012, han har varit ordförande i Internationella friidrottsförbundet (WA) sedan 2015 och han har ett kort förflutet som konservativ ledamot av det brittiska parlamentet.
67-åringen har all den erfarenhet som behövs och har samtidigt gjort sig känd som en progressiv idrottsledare. Eftersom han är inne på sin sista mandatperiod i WA ligger en transfer till IOK helt rätt i tiden.
Men Coe har sina kritiker. Friidrotten har stenhårt drivit linjen att ryska idrottare ska bojkottas och Coe har kritiserat IOK för att man valde en mellanmjölkslinje och släppte fram ”neutrala” idrottare i Paris.
Coe har också retat upp IOK genom att låta de bidrag friidrotten får från OS gå till prispengar till OS-guldmedaljörer, som redan tjänar stora sponsorpengar, i stället för att använda dem för utveckling av idrotten.
En del IOK-medlemmar har säkert heller inte glömt att Coe satt i styrelsen för WA (då IAAF) när förbundet var djupt korrumperat.
Det finns de som menar att IOK i linje med att man i Paris för första gången uppnådde jämställdhet och hade 50 procent kvinnliga aktiva för första gången borde välja en kvinna. Thomas Bach har tidigare uppgetts vara anhängare av den linjen.
Ett namn som nämns är Kirsty Coventry, den dubbla olympiska mästarinnan i simning, som i dag är idrottsminister i sitt hemland Zimbabwe. Ett annat är Nicole Hoevertsz från Aruba, som leder arbetet med att koordinera sommarspelen i Los Angeles 2028. Att välja en kvinna från ett litet land efter alla europeiska gubbar vore onekligen att tänka i nya banor.
Om det inte blir Coe eller en kvinna skulle det kunna vara dags för Juan Antonio Samaranch igen. Sonen till spanjoren som ledde IOK i 21 år har som IOK-medlem haft flera viktiga roller genom åren. Fast med ett sådant val skulle IOK komma att anklagas för nepotism och för att vilja återvända till gamla, dystra tider.
