Gun-Britt Sundström polemiserar (11/4) mot min artikel (5/4) om Hjalmar Söderberg med hjälp av min egen biografi om Hjalmar Söderberg. I den polemiken vill jag ogärna ta ställning, utom genom att påpeka att en biografi på 589 sidor naturligtvis ger större utrymme att nyansera förhållanden som i en tidningsartikel måste framställas på ett mer kortfattat sätt.

Jag missunnar inte heller Sundström hennes förälskelse i Hjalmar Söderberg, även om jag misstänker att den inte delades av Söderberg själv, och att det bland annat är den kluvenheten inom honom – för att nu ”psykologisera” – som gör honom till den levande författare han är.


”Ödestimmen” handlar i mina ögon inte så mycket om ett krig som bryter ut fast ingen vill ha det, som ett krig som bryter ut för att någon faktiskt vill ha det

Vad gäller Söderbergs relevans för den politiska situationen i dag är det naturligtvis upp till var och en att dra sina slutsatser. Men dramat ”Ödestimmen” handlar i mina ögon inte så mycket om ett krig som bryter ut fast ingen vill ha det, som ett krig som bryter ut för att någon faktiskt vill ha det.

Söderberg uttryckte där (på ett kanske väl övertydligt sätt) sin övertygelse att den tyska militarismen och nationalismen, här placerat i det fiktiva kejsardömet Taurien, bar den yttersta skulden till första världskriget. När det gällde motstånd mot den sortens totalitära stater var han minst av allt pacifist. Hans omdöme om Neville Chamberlains undfallenhet gentemot Hitler i München var tydligt: ”En spark i röven skulle han ha.” Senare förespråkade han väpnad hjälp till Finland under vinterkriget och hävdade att den svenska neutraliteten var ”en skändlighet och en dårskap”. När han under sin sista svåra sjukdom, i andra världskrigets svåraste stund, gjorde ett självmordsförsök, var han rörande angelägen om att betona att detta inte var ett uttryck för ”defaitism”.

De grundläggande orsakerna till hans beslutsamhet att aldrig kapitulera för översitteriet kan vi vara oense om. Men att den fanns kan vi förhoppningsvis både enas om och låta oss inspireras av i dag.

Läs mer:

Därför är incelmannen Doktor Glas ständigt aktuell

Gun-Britt Sundström: Även jag är svag för Hjalmar Söderberg på fruntimmersvis

Share.
Exit mobile version