Jag får en ny påminnelse från professorn som undersöker hur det står till med mitt nyårslöfte. Som vanligt svarar jag att jag inte har gett upp än. Innan årets slut ska nikotinlivet vara till ända. Om inte annat för den ihärdiga professorns skull. Hur länge är ett nyårslöfte giltigt egentligen?
Med ett halvår tillgodo köper jag som vanligt ett paket när jag är och handlar. Här borde ni utbrista ”Wow!” Att skaffa cigg på laglig väg är svårare än att fixa en femma på plattan. Utöver välstadd kassa krävs även ett gott minne, stor simultanförmåga och en atletisk vighet jag inte ens hade som barn.
Det börjar redan i kassan när man upptäcker att cigaretterna säljs via en automat och inte från hyllan ovanför kassörernas huvuden. I princip alla säljställen utom mackar och kiosker använder detta system av arbetsmiljöskäl sedan många år.
Ciggautomaten kan vara placerad lite varsomhelst i butiken och kräver att man ger upp sin köplats och börjar leta. För att slippa detta aber handlar jag oftast i affärer där jag sedan länge lokaliserat ciggautomaten.
Vissa automater ger kvitto för ett paket i taget så en storkonsument får många lappar att hålla hårt i. När man betalat alla varor i kassan får man ett nytt kvitto att använda i etapp två av köpproceduren.
Med matkassarna packade är det dags att orientera sig till nästa handelsstation. Ibland har man lyckats lägga ciggkvittona i botten av någon av kassarna och automaten är ofta gömd kring utgången bakom pantmaskinen.
Lapparna måste lysas en och en för att paketen ska ramla ned i uttagsfacket. Facket befinner sig alltid på ankelnivå och kräver en sjukt vig kropp. Locket är oftast blytungt och ger mig varje vecka klämd hand och nya blåmärken.
Den största risken är ändå att man glömmer att hämta ut ciggen. Kvittot är nämligen bara giltigt ett dygn. Trots att man betalat 75 kronor paketet har man alltså förlorat rätten till cigaretterna.
Vinnare är alla handlare som får kunder att betala för luft, om än mindre hälsovådlig än cigarettrök. Vill ogärna tänka på hur många paket jag efterskänkt till denna dag men det handlar om åtskilliga tusenlappar.
Det är nästan lika riskfyllt köpa cigaretter som att röka dem. Jag har svårt att se någon annan vara som skulle kunna säljas på samma omständliga vis. Men butiksägarna vet att vi rökare är slavar under vår last och därför underkastar oss förnedrande köprutiner utan större knot.
Detta ger mig förstås ytterligare en anledning att fimpa för gott. Bara ett halvår kvar.
Läs fler kåserier av Jessica om när hon vill detoxa digitalt på semestern för att få vara befriande vilse i sommarlandet.
