Jag måste sminka mig till igenkänning för att bli igenkänd av min nya Iphone. Mitt glåmiga vardagsansikte har inte en chans att passera den kräsna loginvakten. Snyggjessica är välkommen men inte jag.
AI-väktaren kräver också alltid att jag ska försöka en gång till. En andra chans vore generös om boten lät sig blidkas, men porten till mobilen är nästan alltid fortsatt stängd. På tredje försöket brukar jag få smita in bakvägen mot lösenkod.
Min viktnedgång på femton kilo på ett halvår har varit en utmaning för både AI-boten och mig. Har krävt nytagna foton och en veckas träning för att jag ska bli jag igen. Nya skärmglasögon räckte för att återigen ses som en skum internetbedragare.
Men gränsen är nådd när jag förstår att den vill att jag ler varje gång jag öppnar mobilen. Vem orkar, femtio gånger om dagen, se till att vara sminkad, ta av sig glasögonen, lyfta mobilen till ögonhöjd, på exakt rätt avstånd och dessutom le stort, bara för att kunna läsa sina mejl?
Jag får magontsminnen från 90-talet när dörrvakterna vid Stureplan lät vackra flickor klappra in på röd matta medan vi andra snällt fick vänta kvar i en ring bakom repet vid entrén. Vipkortslösa orkade vakterna knappt se åt. Vi skulle bara vara kö.
Vi vet att AI-tekniken och chattbotarna diskriminerar, ändå riskerar få chattbotar att DO-anmälas. Vi accepterar diskriminering av en digital bot som aldrig skulle tolereras av en människa.
Enligt en AI-forskare jag intervjuar är det teknikens tillkortakommanden som riskerar att döda den. Så har det varit sedan AI introducerades med chattboten Eliza på 60-talet. Sedan dess har vi haft flera AI-vintrar när tekniken inte motsvarat våra förväntningar.
Jag bevittnade Boo.coms uppgång och fall år 2000. Klädbutikens virtuella omklädningsrum var så dysfunktionellt att ingen ville gå in och prova kläderna. Ett svenskt teknikfiasko som troligen fördröjde e-handelsboomen med ett decennium.
AI-forskaren påstår att hon kan lukta sig till om AI sköter servicechattar på webben. De har ofta en irriterande pompös ton som påminner om mansplaining. Det sista man vill hålla i handen nära nog dygnet runt.
Min AI-bot i mobilen är en besserwisser som mest killgissar. En olycklig kombination eftersom besserwissers hela existensberättigande bygger på att de åtminstone har rätt. Därför startar jag nu min AI-vinter. Jag låter igenkänningen vila i drivan där den hör hemma.
Läs fler kåserier, som när Peter Jöback och Ola Salo blev låtsaskompisar till en alzheimersjuk mamma genom en varmt leende tidningsbild.
