Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Vintertid kan vara bister. Särskilt om man är aningen tidsvill. Som den där söndagen när alla klockor ska dras tillbaka. Jag är stolt över att jag vid det här laget, 54 fyllda, är bombsäker på åt vilket håll klockan ska dras när vi går över till vintertid. Kanske bättre än vad jag är på höger och vänster, för att inte tala om de och dem.
I god tid före läggdags på lördagen skruvar jag tillbaka alla klockor som så kräver till ny status quo. Det innefattar den tickande köksklockan, mikrovågsugnens digitala ur och den analoga väckarklocka jag ärvt av mamma.
Somnar gott rustad för tiderna jag har att passa på söndagen. En tidig frukost på lokal och en kompisskjuts till Arlanda. Allt går besvärsfritt. Jag äter lyxig äggcroissant och dricker kaffe på märkvärdigt socialekologiska bönor i Vasastan. Levererar globetrottern i god tid till gaten på Arlandas terminal 5.
Det är först på hemvägen allt faller. Svänger förbi Hallunda centrum för att kolla läget på min favoritsecondhandbutik. Ställer noggrant p-skivan på klockslaget när jag parkerar. Men inte riktigt så noggrant som krävs. En gult hånfull lapp lyser i framrutan när jag efter galleriabesöket, utan att ha handlat en enda pinal, tvingas acceptera 400 kronor i böter.
Brottet stavas felinställd p-skiva. Det var tydligen en klocka som inte fått tillräcklig omsorg. Bilklockan levde kvar i villfarelsen att den var två i stället för ett.
Men jag är ju inte så dum att klockorna stannar. Boten var ingen olycklig slump. P-vakten lurpassade exakt de tio minuter som krävs innan han botade. Han såg när jag kom och att jag ställde in p-skivan. Han satt på vakt enbart för att lappa slarvrar utan uppsåt.
Jag ser det som ett osedvanligt fult bakhåll på en i övrigt hyfsat skötsam medborgare. Misstänker att alla p-bolag har en rejäl p-botsbonanza just denna höstdag. Att de anlitar extrapersonal för att vinstmaximera.
Jag svär aldrig när jag får en p-bot, ett löfte till mig själv, att inte skänka p-bolaget det också, utöver pengarna. I stället för att gruva mig betalar jag boten och slänger den där den hör hemma, på samhällets sophög.
Läs fler kåserier, som när Jessica varslar den misskötsamma katten om lockout.
