Jesus födelse – eller vår barndoms återfödelse?

Oavsett tid och tro har jordaxelns lutning alltid lockat med sin mystik. Det menar Eva Knuts, lektor i etnologi vid Göteborgs universitet.

– Så länge det har funnits människor på jorden har årstidernas skiftningar alltid uppmärksammats, sen har kyrkan varit bra på att lägga in sina högtider när människor ändå har samlats kring andra saker, säger hon.

Enligt kristendomen firar vi jul för att Gud föddes till barn, så hjälplös som en människa kan vara, och under fyra veckors advent förbereder vi oss för att ta emot miraklet – som kom till oss för att visa att vi kan välja att älska. Barbro Blehr, professor i etnologi vid Stockholms universitet, menar att julen är den årshögtid i vår del av världen som är mest kulturellt laddad.

– Mer än andra högtider är den förknippad med förväntningar på att den ska firas med familj och släkt, vilket kan skapa både glädje och rikedom, men också press och friktion.

Alla goda ting är tre. Oavsett om vi firar jul till minne av att Gud förmänskligas eller för barnens skull – väcks ett tredje barn till liv. Det inom oss.

– Julen blir som att komma tillbaka till sin barndom på något vis. Dels för att man plockar fram saker som det finns en berättelse kring, men också för att man kan tillåta sig att bli lite barnslig under jul, säger Eva Knuts.

Under julen blir det svårt att ducka infantiliseringen. Hur mycket vi än motsätter oss, letar sig de identiska julsångerna, pynten och maten in till det område i Hippocampus där det inre barnet bor.

– Det är en ritualteoretisk sanning att det som engagerar olika sinnen präglar oss starkare än det vi tar till oss bara intellektuellt. Om det dessutom är kopplat till minnen kan effekten bli monumental, menar Barbro Blehr.

Det är lätt att tro att den kristna kyrkans berättelse om ett barn som kom till världen är anledningen till att barnen spelar huvudrollen under jul, men fram till slutet av 1800-talet höll sig små barn i bakgrunden, och julen var snarare tonåringarnas högtid.

– I folkminnesanteckningar går det att läsa att barnen kunde vara rädda under julen när ungdomar hittade på hyss och klädde ut sig. Det är först de senaste 100 åren som det har skett en barnanpassning och gullifiering av julen, säger Eva Knuts.

Julbocken har ersatts av jultomten, och julkol som straff har bytts ut mot julklappar som belöning.

Är julen barnens högtid nu?

– Inte nödvändigtvis, men det är ett bra försäljningsargument. Om vi går tillbaka till de borgerliga familjerna på sent 1800-tal, så var det då idén uppkom, att det är barnens högtid, och det är klart att kommersiella krafter har vett att använda det, säger hon.

I dag är julen inte bara helig i kristen bemärkelse och för barnen – utan har kanske framför allt blivit föräldrarnas högtid.

– Det kan handla om att kompensera för sin egen barndom. Att vilja ge sina barn den jul man själv aldrig fick, eller att man vill återuppleva de jular som man har härliga minnen från, säger Eva Knuts.

Det börjar egentligen redan den 1 december, när inte bara kalenderns chokladbitar ramas in, utan hela våra liv gör det. Adventsljusstaken berättar för oss vilken dag det är, julkalendern visas samma tid på morgonen och på söndagarna vankas det adventsaktiviteter.

– Det är nästan som en manual man ska följa. När det känns oroligt i världen kan det bli som en slags ankare som skapar trygghet och någon slags kontroll, säger Eva Knuts.

För de föräldrar som längtar efter ordning i kaoset går det att förstå att julen fyller en viktig funktion; en röd tråd att klamra sig fast vid en gång om året – som en försäkring på att man är en bra mamma eller pappa.

Trots barnets inneboende roll och samvaron i fokus är liknelserna från bibeln inte slående. I Betlehem förmänskligas Gud i all sin enkelhet, virades in i en filt och lades i en krubba, medan många barn i dag vaknar till julklappar under granen och somnar till julstöket från köket.

Eva Knuts tror inte att trenden med överflöd kring jul är på väg att avta, utan tvärt om, att den trappas upp. Numera räcker det inte för föräldrar att ge barnen chokladkalendrar, baka tillsammans och att låta morbror vara jultomte.

Barnens kompisar har ju Nissedörr, paketkalender och en inhyrd tomte.

Vilket av de tre barnen vi än sätter först under jul hoppas Eva Knuts att julens kapplöpning inte får oss att glömma varandra – och att välja att älska.

– Jag kan inte komma ihåg alla mina jular, men när man är sju år gör man det. Därför är det viktigt för barnen hur julen blir, säger hon.