Efter utgivningen av den dokumentära serieromanen ”Ihåg kom oss till liv” (2022) fick serietecknaren och författaren Joanna Rubin Dranger ett mejl.
– Jag började gråta när jag läste det. Sen visade jag det för min man och även han grät, berättar Joanna Rubin Dranger.
I mejlet skriver en anonym avsändare om hur berörd hen blivit av Joanna Rubin Drangers berättelse om sin judiska släkt och faktumet att vissa av hennes släktingar dödades i Förintelsen. Det och mycket annat var ny kunskap för Joanna Rubin Dranger och i boken skildrade hon hur hon fick erövra det judiska. Det hade tidigare varit ganska okänt för henne eftersom det inte aktivt traderades i hennes familj. Och just detta hade slagit an någonting i mejlskrivaren.
– Det gick inte att avgöra ålder eller kön på den som skrev. Men personen berättade naket och sårbart om hur hen hållit sin judiska identitet dold under nästan hela sitt liv.
Kort därpå, efter ett scensamtal om ”Ihåg kom oss till liv”, kommer en ung kvinna fram till Joanna Rubin Dranger och berättar att hon och hennes familj dolt sin judiska identitet länge: i tre generationer.
– Hon berättade om hur detta hade påverkat hennes liv, vilka komplikationer det hade skapat och vilka känslor hon hade kring det.
De båda händelserna blev upprinnelsen till Joanna Rubin Drangers nya bok: ”Dolda judiska liv”. I arbetet med den har hon intervjuat 45 personer om hur det är att leva med en dold judisk identitet: vilka skälen till det är och om den stora rädsla som finns bland dessa personer för att yppa sina sanna identiteter. Det handlar också om hur denna rädsla vuxit sig ännu starkare sedan Hamas attack mot Israel 7 oktober 2023. Men boken innehåller också berättelser om att vilja förstärka den judiska identiteten och att utforska nya aspekter av sig själv.
– Jag ville få med så många olika berättelser som möjligt och visa på bredden i dessa människors erfarenheter. Hade jag ritat allt som serier hade det blivit för omfångsrikt.
Till sin form är därför boken något av en hybrid. Joanna Rubin Dranger har inte lämnat serietecknandet bakom sig. I serieform skildrar hon sitt eget arbete och diskussionerna hon hade med familj och vänner innan hon beslutade sig för att skriva. Även fem av personintervjuerna är i serieform men merparten är utformade som ”vanliga” textsidor med en eller två illustrationer per text.
– Bilderna är ett sätt att ge berättelserna liv. Och porträtten av dem jag intervjuade behövde inte vara realistiska, så jag kunde använda dem för att förmedla deras berättelser utan att röja vilka de är.
”Johan” är en av flera personer i boken som skildrar hur svårt det är att tala om judiska erfarenheter för någon som vuxit upp i en familj där detta varit dolt.
– Detta gäller säkert för väldigt många runt om i Sverige. Det är svårt när man tvingas söka upp sammanhangen själv och att gå till exempelvis en judisk församling, utan att veta hur man ska göra, kan vara avskräckande för många.
Vi sitter hemma hos Joanna Rubin Dranger i hennes våning i Vasastan i Stockholm. Hon bjuder på kaffe och skojar om att hon bakat kakor inför intervjun: framför oss står ett fat med köpta chokladpraliner. På väggarna runt omkring oss hänger konst. I rummet står också en nästan personhög pappmodell av hennes tidigare seriesuccé Fröken Livrädd/Märkvärdig, alltså den självutlämnande karaktär som hon slog igenom stort med i början av 00-talet. På soffbordet ligger också ”Dolda judiska liv”. Jag pekar på den och frågar hur det kändes när hon fick se den färdiga boken.
– Först lät jag den faktiskt bara ligga. Den låg där en dag eller två. Sedan närmade jag mig sakta, tittade på omslaget. Någon dag senare började jag bläddra i den.
Att hon närmade sig sin egen bok så försiktigt beror på att hon kände ett så djupt ansvar, berättar hon:
– Jag har varit lite rädd för att någon som ställde upp på intervju ska känna att det har blivit fel på något sätt, att jag inte förvaltade deras historia. Eller att det skulle bli obehagligt för dem att läsa.
Hon tänker efter en kort stund, sedan lutar hon sig tillbaka i soffan och säger att den tecknade formen också var viktig att behålla eftersom den lät henne gestalta personerna utan att avslöja deras identitet. De flesta av de personer som Joanna Rubin Dranger intervjuat vill nämligen inte att deras judiska identitet ska bli känd.
– Jag fick lova dem att de skulle få läsa slutmanuset och godkänna det. En del tackade till slut ändå nej till att medverka. Men förvånansvärt många ställde ju upp och berättade om något de kanske dolt i hela sitt liv.
Har du fått respons från dem efter att den färdiga boken publicerats?
– Ja, de har berättat att deras reaktion varit ungefär som den jag själv hade när boken kom. De har närmat sig den med försiktighet.
Några dagar efter vår intervju sms:ar Joanna Rubin Dranger och säger att hon nu kan berätta en sak som tidigare var omöjligt. En av de anonyma personerna i boken har just ”kommit ut” som judinna: advokaten Clea Sangborn.
– När Joanna hörde av sig först, ställde jag upp för att jag fick vara anonym. Det kändes roligt att prata om min judiska bakgrund även om jag normalt sett inte brukar göra det, säger Clea Sangborn.
Det var när Clea Sangborn nyligen medverkade i Söndagsintervjun i P1 som hon berättade att hon slutar som advokat, delvis på grund av det antisemitiska hat hon utsatts för på sistone.
– Det blev en sorts kedjereaktion.
Som började när du medverkade i ”Dolda judiska liv”?
– Ja, precis när jag skulle gå frågade Joanna om min bakgrund har påverkat mitt jobb. Då berättade jag för Joanna att jag nyligen fått ta emot antisemitiskt hat och att det gjorde mig rädd. När jag berättade högt inför Joanna och mina barn kände jag: det här är inte okej.
Från början var det Clea Sangborns mormor som inte ville att familjemedlemmarna skulle prata om det judiska. Många andra av de som intervjuas i ”Dolda judiska liv” berättar liknande historier om hela släkter och familjer som valt att tiga: för att passa in i det svenska samhället, för att de är rädda för förföljelser. Det senare argumentet förstärktes radikalt den 7 oktober 2023.
– Jag var själv i chock hela hösten 2023, säger Joanna Rubin Dranger.
– Först den pogromliknande massakern den 7 oktober, och från den 8 oktober en antisemitisk flodvåg som sköljde över internet och sociala medier. Jag hade aldrig trott att jag skulle behöva uppleva något liknande.
I ”Ihåg kom oss till liv” skildrar hon hur hon tog en paus i arbetet med den boken efter att ha studerat och beskrivit hur hennes släktingar mördas i Polen under Förintelsen. Det ligger nära till hands att tänka att 7 oktober-attacken kunde haft en liknande effekt, men när jag föreslår det skakar Joanna Rubin Dranger intensivt på huvudet.
– Nej, så kände jag inte alls. Snarare att den här boken behövs mer än någonsin. Dessutom blev de här samtalen på sätt och vis en räddning för mig. Vi kunde samlas och prata hudlöst och stundtals smärtsamt om vad som händer med en människa, en familj och en släkt när man när man inte till fullo vågar vara den man är. Det stärkte mig i min övertygelse om att göra färdigt boken.
Joanna Rubin Dranger.
Född: 1970
Familj: Maken Oivvio Polite och tre barn.
Bor: Stockholm.
Gör: Serieskapare och illustratör. Har tidigare varit professor vid Konstfack. För några år sedan skapade hon sajten Bildersmakt.se tillsammans med Moa Matthis för att visa hur antisemitiska och rasistiska bilder påverkar oss.
Kända serieverk: ”Fröken Livrädd och kärleken” (1999) och ”Fröken Märkvärdig och karriären” (2001). ”Askungens syster & andra sedelärande berättelser” (2005). 2008 kom ”Alltid redo att dö för mitt barn” (2008), Ihågkom oss till liv (2022).
Utmärkelser: Svenska serieakademins Adamsonstatyetten 2022, Nordiska rådets litteraturpris 2023.
Aktuell med: ”Dolda judiska liv” (2024). Planerar tillsammans med psykologen Thomas Cohn en mötesplats för människor som levt med dold judisk identitet.
Läs fler författarintervjuer och läs fler artiklar av Mats Almegård
