Leonidas Aretakis tycks nära en bild av mig som en konservativ skönande utan intresse för den materiella verkligheten (DN 15/). Den föreställningen sitter så djupt att han inte ser att jag säger raka motsatsen till det han tillskriver mig.
För han menar att jag inte förstår skillnaden mellan vicepresidentkandidaterna JD Vance och Tim Walz: Att den senare bryr sig om arbetarnas villkor, medan den förstnämnda bedriver en politik som bara gör de rika rikare.
Men det var ju exakt det jag skrev i den text i Expressen (15/) som Aretakis kritiserar. Där konstaterade jag att postliberaler ”avfärdar Trump-Vance kampanj som ’pluto-populism’: En fusion av tech-miljardärer och Wall Street, populistiskt marknadsförd som ’folkviljan’ men för upptagen med sitt kulturkrig mot ’wokeism’ för att göra något vettigt för vanliga människor. I praktiken blir det, som under Trumps första period, skattesänkningar för de rika och försämrade villkor för arbetarna.” (15/8)
Förlåt att jag citerar mig själv, men hur högt måste en människa ropa? Jag förstår inte hur jag ska kunna uttrycka mig mycket tydligare.
Det är, misstänker jag, Karl Marx som ställer till det. Kanske är det jag som gör mig bilder nu, men är det inte honom Aretakis kanaliserar när han skriver att ”till och med templen byggs nerifrån och upp”? Här hörs ett eko av den klassiska religionskritiken, som går ut på att kyrkorna bryr sig mer om själen än kroppen.
I jämförelse med Bibelns kritik av rika som utnyttjar utsatta människor framstår Aretakis tidning ”Flamman” som en rykande veke
Visst finns det finns det kristna som gjort sig skyldiga till det – men det finns också gott om exempel på motsatsen: Från Martin Luther King till Dorothy Day. I jämförelse med Bibelns kritik av rika som utnyttjar utsatta människor framstår Aretakis tidning ”Flamman” som en rykande veke.
Det finns nog saker som jag och Aretakis är oense om, men att politikernas stöd till landsbygden behöver vara materiell hör inte dit. För till skillnad från Aretakis är landsbygden inte något jag besöker på väg till nästa litteraturfestival, utan jag bor här. Jag ser – och har skrivit om – hur grundläggande service blir sämre för varje år.
Detta är ett av de högst konkreta problem som debatten borde handla om. Ett annat är hur vi stoppar den högerpopulistiska vågen utan att imitera deras främlingsfientliga och klimatförnekande politik.
Jag inser att det är att svära i både kristna och socialistiska kyrkor, men för klara det här tror jag faktiskt att Jesus och Marx behöver ta varandra i hand.
I ljuset av de utmaningarna är pseudodebatter mellan likasinnade bara distraktioner. Jag inser att det är att svära i både kristna och socialistiska kyrkor, men för klara det här tror jag faktiskt att Jesus och Marx behöver ta varandra i hand.
