Disney+ har tagit hand om sändningarna av både Europa League och Europa Conference League, det blir inte mindre än 342 direktsända matcher denna säsong. Jesus Kristus på en motorcykel. Det är ett heltidsjobb att följa den internationella fotbollen.
Till detta kommer att man i efterhand kan titta på alla highlights, plus ett ”Highlights show” och ett ”Highlights Magazine” – i det senare hittar du intervjuer och reportage.
Du skall inte missa en sekund, inte en spark, det är i alla fall meningen.
När det gäller all toppfotboll, och särskilt de tre stora turneringarna (Champions, Europa och Conference League) sätter den stora tröttheten in med jämna mellanrum – och allt oftare – jag har ju redan nämnt det enorma utbudet, men tillkommer gör ju dessutom alla ösregnslånga studiosändningar, uppsnack, nersnack etcetera.
Det där vet ni redan allt om.
Jag brukar inte sällan vila i det som kallas ”Instant goals” – perfekt en kväll man är fotbollstrött, matt av allt monotont tjat, man vill bara plocka russinen ur kakan. ”Instant goals” vandrar mellan samtliga arenor, och visar bara heta lägen, målchanser och mål. Helt okommenterat. Perfekt för en fotbollsutmattad själ.
Om det nu inte vore för Disneys nya tilltag, vill säga, nämligen att låta en trio fotbollsnördar sitta och prata sönder också denna enda lilla paus i det snart sinnessjuka flödet.
Det är sannerligen inget fel på fotbollskunskaperna hos Jesper Hofmann (programledare), Leonard Jägerskiöld Velander och Siavoush Fallahi (experter), de är fotbollsnördar ut i tånaglarna, har örnkoll på inhoppande vänsterbacken i kazakstanska Astana, liksom på målvaktstränaren i serbiska Backa Topola, men snälla rara någon:
Vart tog friden och lugnet vägen? Det undersköna i att få vandra mellan de många arenorna och helt okommenterat bara få matchernas aktuella händelser, live, utan förnumstiga kommentarer.
Ledsen att tvingas säga det, men de pratar sönder hela alltet, man får ibland till och med se denna trio i bild, i förgrunden, och matchbilderna på en skärm i bakgrunden – vilket betyder att man inte ser något alls.
Snälla, ge oss tillbaka denna oas i fotbollsöknen, okommenterad.
Och rent generellt: Alla dessa kommentatorer, experter, i paneler, i studion, på plats – de tenderar att bli allt mer synonyma med riktiga messerschmitts. Lite överjästa, överlägsna och dryga. Ingen nämnd, ingen glömd.
Jag vet, inga större nyheter, men blir det inte bara värre och värre? Lars Lagerbäck har kvar sin ödmjukhet, liksom Jonas Olsson, och mycket underskattade Anders Andersson. Men sedan? Har jag glömt någon…? Tveksamt.
Veckan mest komiska mantra är annars ett gammalt beprövat ett: ”Det är bara några få som förstör.” Detta givetvis apropå det avbrutna derbyt mellan Hammarby och Djurgården. Nej, det är inget fåtal som ”ställer till det”, det är en kultur – och kulturen är utbredd och har indirekt stöd av en utbredd tystnadskultur, och den finns både på läktarna och inte minst i klubbledningarna.
De är livrädda för sina egna supportrar.
Polisen är rädda. Vi på andra sidan, på andra sektioner, är rädda. Numera vet man till och med i förväg vad som skall komma att hända, det är tydligen inget fel på underrättelseverksamheten – men fortfarande: Inget händer, inget görs.
Och en europeisk utblick ger ju vid handen att det är ett utbrett internationellt fenomen: Eldandet, bangers, fyrverkeripjäser, avbrutna matcher. På flera platser runt om i Fotbollseuropa förbjuder man nu bortasupportrar på matcherna. Är det dags för hårdhandskarna?
Man blir muddrad, får inte ta med sig en väska, inte en läsk i en plastflaska, i vissa fall inte ens godis! Men tio fucking bangers och hundra bengaler och ett helt jäkla nyårsfyrverkeri slinker igenom. Varje match.
Undfallenhet, rädsla, feghet. Skärp er.
Läs fler krönikor av Johan Croneman:
Texten om mitt möte med Wikegård hade blivit roligare om vi rykt ihop
Att ta reda på var matcher sänds är en satans djungel
