Ville du se Premier League på Viaplay förra säsongen så kostade det dig 549 kronor. Efter halva säsongen chockhöjde man till 699 kronor, en prisökning på 27 procent.
Mitt under vårsäsongen stod det samtidigt klart att Viaplay inför 2024/2025 års Premier League-säsong, på grund av vanvård av bolaget, hade beslutat att sälja ut tio procent av matcherna i PL till konkurrenten Amazon Prime. Trettioåtta av matcherna, lördagsmatcher med start 13.30 lyfts nu över till Amazon Prime.
Det är inte kattskit precis, Viaplay-tittarna blir blåsta på matcher som Ipswich–Liverpool, Brighton–Manchester United, Arsenal–Brighton, West Ham–Chelsea, Newcastle–Manchester City etc.
Vill du ha de matcherna också? Grattis. Det kostar nu ytterligare 549 kronor per år.
Viaplay har alltså lyckats med konststycket att sälja samma vara två gånger till tittarna, höja priset med nästan 30 procent, samtidigt som de kompenseras av Amazon Prime med ett stort antal miljoner.
De miljonerna borde givetvis ge Viaplay-abonnenterna en prissänkning, men dream on, kära tittare. De bollar med oss, våra intressen och våra pengar – och de kunde inte bry sig mindre.
Initierar Konsumentverket egna utredningar – eller krävs det en anmälan? Detta borde vara värt en granskning.
Många av oss har bara ett ord för tilltaget: Bondfångeri.
De miljonerna borde givetvis ge Viaplay-abonnenterna en prissänkning, men dream on, kära tittare.
2015 gjorde jag en gång för alla upp med tv-priset Kristallen, dess korrupta tv-politiska utformning och urval av nomineringar – för att nu inte prata vinnare. Texten kritiserades hårt av branschen, men när jag nu läser om min krönika, och det gör jag i allmänhet högst ogärna, inser jag dock att den är ett under av verserad och genomtänkt generositet (DN, 2015-08-29).
Jag tittar på årets Kristallen-nominerade i Årets sportproduktion, där finns fem stora produktioner, ser ut som om de (som vanligt) ryckt de mest populära 2023: friidrotts-VM (TV4), fotbolls-VM (damer, Viaplay), SHL (TV4), handbollsmästerskapen (dam & herr, Viaplay) och allsvenskan i fotboll (Kanal 5/Discovery).
TV4:s SHL bör givetvis vinna överlägset, rent objektivt – så dem kan vi säkert räkna bort.
Att Jennifer Kücükaslan inte är nominerad i klassen Årets programledare för sina lysande insatser i Viaplays Premier League-sändningar är givetvis inget att direkt förvånas över eftersom nomineringsjuryns intellektuella och journalistiska höjd är knappt mätbar – och vem skall kunna matcha sådana programledargiganter som Pernilla Wahlgren, Renée Nyberg, Bianca Ingrosso & Jessica Almenäs? Mon dieu.
Hoppet är sedan länge helt ute för Kristallen som ett viktigt, tungt, prestigefullt pris utsett av branschens klokaste och skarpaste hjärnor.
Vi har en Kristallen-nominering till som är sportrelaterad, Olof Lundhs sevärda reportage ”Arvet efter Qatar” (TV4 Play). Lite märkligt dock att Olof Lundhs film hamnar i kategorin Årets granskning – där den ställs mot några rätt svårslagna Uppdrag granskning-titlar, dokumentären om SD:s trollfabriker och den mycket märkliga och omtalade ”Skamlös”. Finns det inte tillräckligt med underlag för en Årets sportdokumentär? Jag är övertygad om det. Och Olof Lundh skulle vara värd ett pris för sin journalistik.
Men som sagt, hoppet är sedan länge helt ute för Kristallen som ett viktigt, tungt, prestigefullt pris utsett av branschens klokaste och skarpaste hjärnor. I åtskilliga kategorier återstår bara att dela ut en dumstrut.
Hösten är över oss, de svenska allsvenska lagen har gjort ovanligt bra ifrån sig i de mardrömslånga kvalen till Europafotbollen, alla fyra lagen har bra chanser att gå vidare. Oerhört bra för svensk fotboll, rankning osv. Och i både Europa League och Europa Conference League finns det hyggliga chanser att ta sig till både mellanrundor och ännu längre.
Har helt tappat intresse för att kolla Champinjon-ligan – en tv-höst med både Malmö, Djurgården, Häcken och Elfsborg i Europaspelet kan bli riktigt kul när sorgen över att allsvenskan spelat klart når oss med full kraft.
