Älskade expert. Vi hatar dig.

Så låter det ibland – så kanske det också skall vara.

Men jag börjar tvivla. Jag tvivlar på experterna över huvud taget. Och särskilt mycket tvivlar jag på fotbollsexperterna.

Min mejlkorg kan kollapsa efter en krönika om experter och kommentatorer. Engagemanget och åsikterna sliter och drar åt alla håll och kanter.

Att många så kallade fotbollsexperter saknar både integritet och de mest elementära journalistiska kunskaperna är väl ingen direkt överraskning.

Så länge de journalistiska bedömningarna ändå göra av åtminstone ett (eller annat) proffs i studion (studioankaret exempelvis) så är kanske jämvikten hyggligt avklarad – men när det inte finns någon alls som styr upp journalistiken?

Ja, då händer det som hände i Viaplaystudion under VM-kvalet: Totalt haveri.

Den första omgången av fotbollsallsvenskan avklarad och TV4 Play har tagit över efter Max. Man har snott över experter som Alexander Axén, Nordin Gerzic, Irma Helin Zibanejad, och kryddat med John Guidetti, Simon Thern, Jens Fjellström med flera.

Satsningen ser ut att vara monumental, mycket studiotid, många reportrar, mycket reportage, ett eget live-magasin i form av ”Bollklubben” (väldigt bra) med mera. Det sistnämnda är ett samarbete med Aftonbladet, som sänds direkt både på TV4, Aftonbladet och Fotbollskanalen samtidigt, fyra dagar i veckan. Går också att lyssna på som podd. Där medverkar också flera av Aftonbladets och Fotbollskanalens många medarbetare.

När det gäller just experterna ser man rätt snabbt vartåt det lutar: Axén, Gerzic, Guidetti, Thern med flera, plus då några andra ”färgstarka” tyckare som exempelvis Pontus Wernbloom.

Man letar mycket färg och mycket temperament, experter som kan leka tuffa och gärna brinner till – de där som vi skall älska att hata! Klickbeten som de kallas numera: Personer, företeelser som med starka, gärna lite flippade, åsikter som till och med får dem som sällan eller aldrig bryr sig att både titta och lyssna.

TV4:s val ser nästan lite halvlarvigt provokativt ut: John Guidetti, Simon Thern – deras uppgift: Säg kontroversiella saker, ta i så brallorna spricker, var ”spontana” och presentera egna åsikter utan skyddsnät.

Jo, det blir kanske ”kul”. Men blir det bra? Går det på djupet? Tar det oss vidare, lär vi oss något nytt? Nja, tveksamt.

Vi har sedan länge fått bita i det sura äpplet: Fotbollens superkommersialisering gör det givetvis nödvändigt att se fotboll som i första hand underhållning – och då måste vi ständigt roas. Inte en tyst, död minut. Inte ett enda snack får sakna underhållningsvärde.

Och bäst blir det tydligen om tyckare och experter skapar nya rubriker, bortanför själva fotbollsmatcherna, ”Axén rasar”, ”Guidetti fick spel i studion”, ”Thern tokig efter domarskandal”, ”Wernbloom slaktar Blåvitt”.

Jag är tveksam, brukar det verkligen bli särskilt bra? Experter som uppmanas att stå på huvudet, ”vara sig själva”? Är det helt ute med ”experter” som bara kan något och vet något och är hyggligt bra på att förmedla vad de kan och vet?

Före detta förbundskaptenen Janne Andersson släpper sina fotbollsmemoarer i dagarna, och i en intervju här i DN för han ett intressant resonemang om just vad fotbollens ”experter” har att tillföra (eller inte). Och vem som över huvud taget kan/bör kalla sig just fotbollsexpert. Läsvärt, tänkvärt.

Förutom de lite ”crazy” experterna har TV4 också några verkligt tunga fotbollsjournalister som givetvis förväntas steppa upp och se till att försvara det som gör just allsvenskan så unik (även med internationella mått mätt), så älskad, så respekterad.

Allsvenskan är inte bara något man köper med en bunt sedlar, det är något man ansvarar för, sköter, odlar, pysslar om.

Glöm inte det.

Läs mer av Johan Croneman här.

Share.
Exit mobile version