SVT:s reporter Daniel Grefve frågade i onsdags Linn Svahn, efter damernas jaktstart, om det ”varit självklart för henne att köra vidare (i Tour de Ski) trots att det har gått så tungt”.
Svaret var rätt Linn Svahnskt, om man säger:
– Det det är helt bedrövliga frågor, för alla som står här vill ju fullfölja. Så jag tycker, liksom så här, lite respekt för att vi gör vårt bästa hela tiden och sluta upp med såna frågor.
Linn Svahn gillar ju att vara något av en storfräsare, det är inte första gången hon läxar upp en reporter, och självklart får man ha förståelse för att stora stjärnor ibland reagerar med uppgivenhet på den närgångna bevakningen och de ibland rutinmässiga frågorna – men nu är ju Linn Svahn varken en av de största stjärnorna eller en av de mest hårdbevakade, så lite ödmjukhet skulle kanske inte skada.
Och så korkad var nu inte Daniel Greves fråga. Att åkare lämnar Tour de Ski efter dåliga resultat är ingen nyhet, men det kanske man inte alltid direkt kommunicerar – man drar sig oftast ur på grund av ”hälsoskäl”.
Tre svenska åkare har lämnat damernas tour så långt, liksom tre ukrainska, två italienska, två franska och en tysk åkare. Epidemi råder snart.
Jodå, journalister ställer ibland korkade frågor, jag har själv syndat genom åren – men som reporter ställer man som bekant inte frågor av rent privata skäl. Man är utsänd, representerar sin tidning, sin tv-kanal – och man försöker i nio fall av tio att göra sig till tolk för sina läsare och tittare.
Linn Svahn får nog tugga i sig att de som tittar på henne hemma i sofforna ibland har en del frågor som hon som elitidrottare betraktar som simpla eller smådumma. Det är inte bara tack vare eget hårt arbete som hon fått chansen att stå där i den blågula landslagsdräkten, den svenska idrottsrörelsen har också bidragit starkt till att hon kunnat satsa, representera Sverige och kanske också leva på sitt idrottande.
Dessutom är Daniel Grefve en väldig bra, prisbelönt reporter, och han är också värd lite respekt.
SVT:s granskning av pyrotekniken i allsvenskan 2024 är så färsk att jag inte har hunnit sätta mig in i materialet, men 7 756 insmugglade pyrotekniska produkter på de allsvenska matcherna under förra året är givetvis en helt sinnessjuk siffra – inte minst med tanke på att samtliga allsvenska besökare visiteras innan de släpps in.
Jag har bara erfarenhet från IFK Norrköpings hemmamatcher förra året, men där visiteras man noggrant, de lyfter på mössor, undersöker vad man har i fickorna etc. I mig skapar det varje gång frustration och irritation – jag brukar envetet fråga vakterna hur många bengaler de hittat i dag, någon enda under hela säsongen? Det är inte direkt poppis att ställa dessa frågor.
Senast ifrågasatte de en liten tursten jag brukar ha i fickan och en liten rulle med saltlakrits – ”det är förbjudet att ha med sig eget godis in på arenan”. Jo, det är sant.
Hört talas om ordstävet ”sila mygg och svälja kameler”?
Kanske kommer någon übersmart representant för de allsvenska klubbarna snart på att ställa sig frågan hur dessa 7 756 pjäser kommer in på arenorna – om man visiterar samtliga, och dessutom nästan aldrig beslagtar en enda vid visitationerna.
Slutsats?
Joe Labero! Omedelbart tillträdesförbud för den gubben.
Om lagstiftningen mot pyroteknik är totalt verkningslös bör man antingen se till att den fungerar och efterlevs – eller skrota den.
SVT får också gärna göra den där undersökningen som ingen annan tycks ha gjort, när man nu är igång: Fråga den stora allsvenska publiken vad de tycker om eldandet och fyrverkerierna.
Vem och/eller vilka äger den allsvenska fotbollen? Klubbarna tycks vi nu i alla fall kunna utesluta.
Läs fler tv-krönikor av Johan Croneman här.
