Fotbollsgalan har gått i graven och det är kanske inte så märkligt. Det var ett sorgebarn redan innan pandemin (någon som minns den förresten…?) och som osänd tycks den sedan dess inte ha repat sig. Svenska fotbollförbundet har tidigare stått som arrangör, TV4 sände fram till pandemin.
Jag saknar den inte, men kanske fotbollen saknar sin fest? Om publik- och allmänintresset varit större hade säkert tv-branschen kollektivt inte backat – nu är det ingen som vill sända längre.
Aftonbladet och Sportbladet sände det omstöpta ”Fotbollsåret” 2022, Viaplay sände förra året. Samma procedur i år, ”Fotbollsåret” på Viaplay & TV6 (juldagen 20.00). Ja, minus själva galan alltså. Ingen röd matta, inga dinerande gäster och ingen underhållning till kaffet.
”Allsvenskans stora pris” har gått i motsatt riktning, började som en småskalig (mycket bra) studioprodukt, har sedan dess blivit med gala, fått middagsgäster och, givetvis, underhållning till kaffet. Fantasin är häpnadsväckande – begränsad. Tv-branschen har funderat i decennier, ”Idrottsgalan”, ”Fotbollsgalan” – man har inbördes tävlat om att göra den taffligaste någonsin. Och det målet har man nått med råge.
Det vilar en förbannelse över Sverige och hemvävda galor. Säg till exempel ”Kristallen” – och man kastar upp. Jag har aldrig någonsin begripit varför man envisats in absurdum med att dåligt plagiera stora internationella galor.
Vi skulle kanske odla en gala i vår egen tradition, vår egen sportkultur, och släppa det där med att klä ut oss i smoking, ta fram silverbesticken, rulla ut en löjlig matta och tvinga unga idrottsmän att hålla tacktal som ingen människa någonsin bett om.
Vad som helst är bättre än allt som gjorts hittills. Några förslag? Ja, ge nästa år uppdraget till redaktionerna för ”Cyklopernas land” och ”Fotbollsmorgon”. De kan tillsammans koka ihop något som vi aldrig tidigare sett och hört: Nyskapande, eget.
Fotbollen är nämligen inte bara den största av idrotter – fotboll är också roligt. Vi har sagolikt kul på fotboll. Dags att lyfta just den aspekten. Tack. Det skall bli spännande.
Vansinnigt spännande och roligt är det också varje dag som Viaplay sänder direkt från World Dart Championship från Alexandra Palace i norra London, eller som det kallas i folkmun: ”Ally Pally”. En underbart vacker byggnad, i sagolik miljö, fylls varje dag i stort sett med drygt 3 000 råvilda, glada, festande dart-älskare (WDC pågår från den 15 december till den 3 januari).
I England sågs förra årets final mellan Luke Humphries och Luke Littler av rekordmånga, 4,8 miljoner tv-tittare, och sporten växer lavinartat.
En svensk representant finns på plats i år igen, Jeffrey de Graaf, naturaliserad holländare, boende med fru (och barn, snart) i Stockholm. Han vann sin första match i tisdags, 3–1 i set mot Rashad Sweeting från Bahamas. Såg lite nervös ut, men vann till slut rätt övertygande. Han fick drygt 100 000 kronor för sitt avancemang till andrarundan, där han stöter på legendaren och publikfavoriten Gary Anderson, rankad nummer 14 i världen.
Vinner han den får han ytterligare 100 000. Det vore en superskräll, men det är inte omöjligt. Matchen sänds på söndag kväll, 20.15.
Det är rätt lönsamt att vinna – slutsegraren får 500 000 pund, nästan 7 miljoner kronor. Och det är ju inte kattskit.
Till slut, ännu ett tv-förslag: Vem direktsänder Svenska fotbollförbundets årsmöte den 23 mars nästa år? Fotbollsrörelsen är stor och står inför sitt kanske viktigaste årsmöte på decennier. Reinfeldt eller inte Reinfeldt, det är frågan. Fotbollskanalen i synnerhet, men även DN, Aftonbladet och andra har föredömligt rapporterat från, och grävt i förbundsträsket. Släpp inte taget nu. Dags för public service att leva upp till sitt uppdrag även inom idrotten? Direktsänd!
Läs fler krönikor av Johan Croneman:
”Maktens arrogans är sig lik när Fotbollförbundet duckar Saudi-kritiken”
”Experterna stod som fågelholkar under Therns sågning i Borås”
”Uttrycket ’på liv och död’ känns rimligt när de norska skidåkarna berättar”
