Bland alla tusentals tvärsäkra åsikter om Israels krigföring i Gaza saknar jag två bortglömda, grundläggande frågor, helt ignorerade i debatten.
A) Hur skulle Israel agerat, om inte på det aggressiva sätt som de gjorde? Vilka rimliga militära alternativ hade de? B) Hur såg Hamas strategi ut? Vilka olika militära svar såg de framför sig?
Jag letar efter kloka analyser – hittar inga över huvud taget. Upplys mig gärna.
Vilka alternativ stod Israel inför efter Hamas massaker på civila israeler (läs judar) den 7 oktober 2023? Vill ni bli påminda så finns dokumentären ”Massakern på musikfestivalen” fortfarande att se på SVT Play. Det är ingen partsinlaga, det är ett dokument om det ”totala kriget”. Jag skiter faktiskt i vem som håller i vapnen – det är omänskligt och hänsynslöst på ett plan som är ofattbart.
Skulle Israel nöja sig med att sörja, begrava sina döda, ta upp förhandlingar med Hamas, utväxla gisslan mot palestinska fångar – och låta udda vara jämnt? Fanns det en möjlighet att de skulle överväga att inte svara med kraft och brutalitet?
Trodde Hamas att det var ett alternativ? Det är mycket svårt att tro.
Kunde vi ärligt talat förvänta oss något annat än det råbrutala och hänsynslösa krig som Israel nu bedriver i Gaza?
Det finns en talande scen i inledningen av Steven Spielbergs film ”München”. Israels arméchef, chefen för Mossad, höga politiker med flera samlas hemma hos premiärminister Golda Meir, i hennes anspråkslösa vardagsrum, för att diskutera Israels svar på terrorattacken under OS i München 1972.
De planerar hämnd, de har identifierat elva ansvariga palestinska terrorister, finns det en möjlighet att döda dem alla, en efter en? Ja, det gör det, och de vet hur de ska göra. Och de får det i stort sett gjort, i alla fall till 90 procent. Statsterrorism i sin prydno.
Jag tror att den scenen är mycket signifikant för Israels grundläggande politiska och militära sätt att generellt svara på hot och angrepp de anser vara existentiella.
Kunde vi ärligt talat förvänta oss något annat än det råbrutala och hänsynslösa krig som Israel nu bedriver i Gaza? Hamas skyndade in i sina tunnlar, med hundratals gisslan, för att ta skydd bland den egna redan utfattiga, utsatta och plågade palestinska befolkningen.
Blev de överraskade eller överrumplade av Israels svar? Någon som på allvar tror det?
Min totala aversion mot ett fundamentalistiskt, cyniskt, mordiskt Hamas har också accelererat de senaste åren
Den brittiske konservative debattören Douglas Murray (aktuell med boken ”Kriget mot väst”), stor Israelvän, enveten försvarare av Israels krig i Gaza sade nyligen (ännu en gång) att ”Hamas ville ha krig – och det fick de”, och även om jag har svårt för stora delar av hans politiska retorik så är jag nog beredd att, egentligen högst motvilligt, instämma.
Kom Israels brutala attack som en överraskning för Hamas? Jag är övertygad om att de visste, att de cyniskt kalkylerade med x antal civila offer (precis som Israels ledning gjorde – och gör).
”Collateral damage”, som det heter. Tiotusentals lemlästade civila, barn, gamla, sjuka. Demolerade sjukhus, förstörda skolor, bombad och utraderad infrastruktur. Ingenting blir kvar.
Jag har ända sedan tonåren sympatiserat med palestinierna, protesterat mot ockupationen, fördömt bosättarna, med förtvivlan följt utvecklingen mot ett Israel under apartheid – men min totala aversion mot ett fundamentalistiskt, cyniskt, mordiskt Hamas har också accelererat de senaste åren.
De flesta krig, oavsett motståndare, oavsett ideologi drabbar i första hand civila. De allierades bombkrig mot Tyskland under andra världskriget siktade medvetet in sig mot bostadsområden där tysk arbetarklass levde, USA:s bombkrig i Vietnam tog inga som helst hänsyn till civila mål, inte heller USA:s krig i Irak eller Rysslands angreppskrig i Ukraina undvek eller undviker civila. De är tvärtom en bricka i det absolut cyniska spelet.
Man mår illa. Som man, som medmänniska, som medborgare – som medansvarig.
Läs fler krönikor och andra texter av Johan Croneman.
