Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Förra årets svenska fotbollssäsong avslutades med tv-bilder från skandalscenerna i Norrköping. En grupp idioter avbröt flera gånger kvalmatchen mellan IFK Norrköping och Örgryte; man attackerade med pyroteknik, fyrverkeripjäser och knallskott.
Det var välorganiserat.
Det slutade med att Curva Nordahl fick tömmas – då hade jag och de flesta andra redan gått därifrån för länge sedan.
Nu har det gått tre månader. Någon som över huvud taget minns den eftermiddagen? Nja. Sådär.
Årets svenska cup- och fotbollssäsong har knappt börjat innan tv-bilderna repriseras från mötet Örebro SK och Hammarby på Behrn arena. En grupp maskerade skitungar planstormar i paus och ägnar sig åt kast med liten bengal. Det är sannerligen ”stämningshöjande”!
De verkar behöva både alkohol och något uppkört i näsan för att våga och visa sig oövervinnerliga
Flera av dem agerar som om de är rätt pulverstinna, det kan till och med en man med min dimmiga gråstarrsblick konstatera. De verkar behöva både alkohol och något uppkört i näsan för att våga och visa sig oövervinnerliga.
Patetiskt, givetvis. Omgivningen, polis, arrangörer, klackansvariga, ”vanliga” supportrar – lika patetiska kan man tycka. I all sin passivitet.
Mellan dessa två tv-sända ögonblicksbilder från svensk fotboll har supportrar protesterat, under tystnad, med sin tystnad, mot att polisen till årets fotbollssäsong aviserat högre närvaro på läktarna.
Är det bara jag som undrar hur dom tänkt, de upprörda supportrarna? Eller: Varför tänker de inte över huvud taget? Man är sååå upprörda.
Mon dieu, hur många gånger skall vi behöva höra detta uttjatade mantra: ”Närå, det är bara några få ruttna ägg som förstör för alla andra.”
Och?! Vi ger er rätt i detta, men: Vad gör vi av dom – ”äggen”?
Eftersom rädda supporterorganisationer och arrangörer står handfallna så säger polisen: ”Då kommer vi in, och upp på läktaren, för bättre koll.”
Fotbollsförstörarna blommar till och med innan tussilagon. Ett säkert vårtecken
Följt av ett kollektivt ylande.
Det är som om Aktiebolaget Svenska Brott skulle bli remissinstans när myndigheterna försiktigt frågar om det är okej, eller psykiskt jobbigt, för inbrottstjuvar om någon ringer polisen: ”Ja, det skulle vara mycket trevligare om vi fick jobba ostört. Tack.”
Man frågar givetvis aldrig publiken, den riktiga publiken. Den stora tysta majoriteten. Hur skulle det se ut? Jag har aldrig sett en enda ordentlig gallup i dessa frågor.
Nej, för det skulle ju många supportergrupperingar se som rent ”stötande” och ”inte ge så mycket”.
Välkommen till fotbollssäsongen 2026. Fotbollsförstörarna blommar till och med innan tussilagon. Ett säkert vårtecken.
Ämnet är snart lika uttjatat som att höra kommentatorer som Niklas Holmgren och experter som Martin Åslund i parti och minut ondgöra sig över Arsenal och deras sätt att spela fotboll. Det har i stort sett upprepat sig under varenda Premier League-omgång på Viaplay, hela säsongen.
Martin Åslund är i all sin låtsas-intellektualism besviken – redan före match.
Niklas Holmgren kunde man så sent som i onsdags höra (Brighton-Arsenal), under hela matchen, klaga över vilket skitlag Arsenal är. ”Man vill ju se målchanser!”
Minns inte vilken känd svensk fotbollsledare som för länge sedan sade att ”vill du se mycket mål är kanske hockey rätt sport för dig” – jag rekommenderar samma kur till Niklas Holmgren och Martin Åslund.
För första gången någonsin (sic!) var jag helt överens med Bojan Djordjic som under samma sändning hela tiden försökte bemöta Niklas Holmgrens felaktigheter och upprepade gnäll.
Tittade också på Aftonbladet TV när Erik Niva i veckan, under fem minuter, och mycket uppfriskande och insiktsfullt, gav sin syn på Iran och VM i fotboll i USA – där han mycket skarpt och klokt redde ut problemet kring vem det iranska fotbollslandslaget egentligen tillhör: Den blodtörstiga regimen eller folket. Erik Niva som allra bäst.
Läs fler texter av Johan Croneman här
