Slutet gott, allting gott. Är det så man skall tolka Sveriges VM-uttåg? En tolkning är det i alla fall.

Alla var överens. Väldigt överens. Spelare, ledare, förbundskapten, lagkapten – och hela den församlade svenska journalist- och expertkåren:

Vi hade gjort det bra. Den sanningen har genomsyrat allas omdömen. Någon däremot? Nä.

Efter Frankrikematchen drabbade det även undertecknad. Jag tyckte det var rätt hyggligt.

Ja, tills jag hittade de utländska tidningarnas beska kommentarer vill säga. Det fick mig att vakna ur slummern. Den internationella fotbollspressen var inte nådig, tog inga fångar: De tyckte vi var pinsamt dåliga. Klappusla helt enkelt

Vi själva gladde oss åt en hedersam förlust. 0–3 var i alla fall inte 1–5!

Sverige tog två poäng av 18 möjliga i sin kvalgrupp. Vi krånglade oss väldigt tursamt vidare efter matcher mot Ukraina och Polen. Och i VM vann vi mot ett av hela världsmästerskapets allra sämsta lag (kanske det sämsta rent av), Tunisien. Vi slet oss till ett kryss mot Japan och pulvriserades av Nederländerna.

Vi är tillbaka där vi skall vara. Igen. Är det bara jag som sitter där som ett levande, glödande frågetecken?

Den sistnämnda tillställningen ”var ingen femetmatch” sade man efteråt.

Jo, det var det sannerligen – särskilt om man beaktar slutresultatet.

De tre lag i vår grupp som gick vidare försvann alla i 16-delsfinalen. Poff.

Men som sagt, alla verkar nöjda, konsensus råder. Igen. Vi är tillbaka där vi skall vara. Igen. Är det bara jag som sitter där som ett levande, glödande frågetecken?

Man skall inte förhäva sig, det är ju det. Vi klarar VM- och EM-kvalen, tar oss till mästerskapen, sliter oss vidare till en sextondel eller åttondel.

Nu har vi också fått en förbundskapten som förstått sig på detta svenska fotbollskynne: Vi kan väl ändå försöka ha det som vi alltid haft det?

Det är mysigt på lyxhotell i USA i en månad, alla har tydligen haft det jättetrevligt, man flög över en frisör också, och fruar och familj kom med som handbagage.

Är det ens lika viktigt att spela i landslaget längre?

En liten incident (?) som helt gick under radarn innan VM – värd att fundera över: När Sveriges U21-lag skulle spela träningsmatch mot Finland i maj lämnade elva (11) spelare återbud. Och det var sena återbud. Man fick panikinkalla mer än ett halvt lag.

U21-spelarna var lite trötta, hade lite skavanker, ville ha semester.

Det är dom som är vårt hopp för framtiden.

Ingen vill förstöra stämningen. Är inte det alldeles förfärligt?

Jag är ingen avlönad fotbollsjournalist – men varför inte en enda expert eller journalist ställer några som helst obehagliga frågor efter Sveriges VM-insats begriper jag bara inte.

Ingen vill förstöra stämningen. Är inte det alldeles förfärligt?

Hemma hos mig blev det iallafall dålig stämning – när Tyskland tvingades lämna turneringen. Vad är ett VM i fotboll utan Tyskland? Jag håller alltid på Tyskland. Gillar nästan allt med tysk fotboll: Stil, modell, attack, spelare, tränare.

Och vad är egentligen ett VM i fotboll utan Italien?

Jag är besviken.

Är detta förresten just besvikelsernas, tårarnas och ursäkternas VM?

Jag tillhör dom som tycker att det bölas alldeles för mycket inom sportens värld. Flera nederländska spelare grät efter uttåget. Kai Havertz bad tyska folket om ursäkt – ja det är ju det nyaste nya: Spelare och ledare skall ut och be fans och folk om ursäkt i parti och minut. Vilket dravel.

Norrmannen Antonio Nusa fällde glädjetårar, Kap Verde-målisen Vozinha grät. Nederländernas Cody Gakpo grät.

Lite mer än halvvägs in i fotbolls-VM har jag två delresultat: SVT:s VM-studio vs TV4:s VM-studio 0-5. Och detta trots stackars Pär Lernström. (Hade jag varit chef på TV4 hade jag bytt ut honom, tveklöst, så illa är det faktiskt).

VM-sändningarnas absolut bästa expert så långt: Jonas Olsson. Han går utanpå alla andra. Klok som en bok, lugn, saklig, säker, klar, kylig, låter inte känslorna dra iväg.

I helgen börjar allsvenskan igen. Äntligen!

Läs fler texter av Johan Croneman

Share.
Exit mobile version