Sportchefen Bosse Andersson värderade Djurgårdens chanser att slå ut Chelsea i dubbelmötet i semifinalen av Conference League:

En chans på hundra.

Det var innan Chelsea vann med 4–1 i Stockholm. Ska man uppskatta chanserna till svensk vändning i London är oddset enkelt:

En chans på miljonen.

Verkligen? Visst, man ska ju vara optimist.

Men bara att matchen började var en seger för Djurgården och svensk fotboll.


Djurgårdens succé är ett bevis för att ett svenskt klubblag kan knäcka koden och klara sig riktigt bra internationellt.

Ja, det är ”bara” den tredje cupen i Europa men det är endast Djurgården, Chelsea, Real Betis och Fiorentina som är kvar. Inget svenskt herrlag har gått så här långt internationellt sedan 1987.

Djurgårdens succé är ett bevis för att ett svenskt klubblag kan knäcka koden och klara sig riktigt bra internationellt.

Även Malmö och Elfsborg tog sig under pågående säsong in i internationella gruppspel och det gör att allsvenskan vid nyår hade klättrat fem platser på Uefa-rankningen, från 25 till 20.

Bosse Anderssons en-på-hundra-chans kändes helt rimlig. Det räckte med att titta på grundförutsättningarna. Den engelska ligafemman har en trupp som värderas till 43 gånger mer än Djurgårdens.


Sedan kom det ut att hans aktiviteter på sociala medier, där han gillat främlingsfientliga inlägg, granskats.

Djurgården har haft en tung start i allsvenskan och…

…såg häromdagen sin ordförande hoppa av. Först utan förklaring. Sedan kom det ut att hans aktiviteter på sociala medier, där han gillat främlingsfientliga inlägg, granskats av Expressen.

…har haft en sällsynt och sanslös otur med skador i truppen. Inte minst på viktiga, centrala mittfältare.

Det var inte mycket mer än två P:n som talade för Djurgården. Publiken och plasten.


Nu skapar de turisttäta läktarna på de största arenorna i Premier League ofta en Disney-stämning.

Den svenska supporterkulturen har sina historiska influenser från de brittiska öarna. En gång i tiden ville den svenska publiken se ut och låta som supportrar där. Nu skapar de turisttäta läktarna på de största arenorna i Premier League ofta en Disney-stämning som inte är mycket att ta efter.

Inte jämfört med det pumpande tryck kort- och långsidor tillsammans kan skapa på svenska arenor. Som den här råa första kvällen i maj.

Fördelen av att ta emot utländskt motstånd på konstgräs blir mindre för varje generation spelare. Många stora talanger har numera testat plasten på vägen mot stjärnorna.

Men det är tveksamt om Chelseas spelare upplevt det Stockholm hade att erbjuda nu. Plastplanen på arenan söder om Söder har varit ett skämt under våren. Bollen lever sitt eget liv, har spelarna klagat.


Plasten gav Djurgården all hjälp planen kunde.

Inför den här stormatchen har det jobbats med underlaget. Mer sand har lagts på. Senast det testades ledde det till brännskador och infekterade sår.

Vad de än gjort med planen, inte såg den ut att ha blivit bättre. Plasten gav Djurgården all hjälp planen kunde.

Och publiken gjorde allt som gick att begära och i tio minuter gjorde Djurgårdens spelare allt rätt.

Stressade hårt och högt, vågade vårda bollen och låta den vandra inom laget. Spelarna hittade varandra i djupled, vann alla närkamper och där och då kändes fotboll inte som ett spel av siffror och pengar.


Under de där första tio minuterna var Chelseas spelare slappa och slarviga och totalt ointresserade av försvarsspel.

Däremot är fotboll alltid ett spel med inställning som en bärande del. Under de där första tio minuterna var Chelseas spelare slappa och slarviga och totalt ointresserade av försvarsspel.

Det ointresset fanns kvar hela matchen. Djurgården kunde fortsätta att skapa lägen som borde blivit bättre chanser och chanser som borde utnyttjats bättre ända in mot slutet.

Skillnaden mellan lagen märktes som tydligast i att Chelsea hade råd att spela slappt och slarvigt. Djurgården behövde göra allt perfekt av alla spelare i alla moment.

Målvakten Jacob Rinne och mittbacken Marcus Danielson hade behövt göra allt bättre vid missförståndet som gav 0–3 efter en knapp timmes spel. Just när Djurgården varit nära 1–2.

Danielson hade behövt sätta sina fötter rätt redan när matchen just fyllt 12 minuter och ett inspel kom från Jadon Sancho. Istället sprang Danielson in 0–1 i eget mål.

Under resten av första halvlek fortsatte Djurgården att skapa farliga kontringar medan motståndarna funderade på nästa ligamatch. Mot slutet av halvleken gjorde Noni Madueke 2–0 och spelarna jublade knappt.


Det var tillräckligt för att visa skillnaden mellan ett legendariskt rockband och en one-hit-wonder.

Chelsea vilade många startspelare.

Chelsea var ett legendariskt rockband som inte hade många originalmedlemmar kvar när det var ute på sin femtioelfte världsturné. Mycket gick på trött rutin men ibland blixtrade det till. När Reece James kände för det ryckte han liv i sina medspelare.

Det var tillräckligt för att visa skillnaden mellan ett legendariskt rockband och en one-hit-wonder.

Djurgårdens spelare och fans kanske inte får uppleva ett Europa-äventyr som det här igen.

Men de kommer aldrig att glömma den här resan.

Läs mer: Djurgården räckte inte hela vägen mot Chelsea i första semifinalen

Share.
Exit mobile version