Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Sverige joggade 2024 hem sin bottengrupp i Nations League mot ett gäng blåbärslag. På den tiden fanns det fortfarande lag som kunde klassas som blåbär när Sverige stod på andra sidan.
Sedan kom 2025. Sveriges stjärngäng skulle göra upp med Schweiz om segern i kvalgruppen.
Istället blev 2025 Annus horribilis för det här laget. Ett hemskt år då eländet körde stafett.
Förluster. Skador. Ett havererat spelsystem. Nya skador, nya förluster. En sparkad förbundskapten. Ännu fler skador och en utklassning i Schweiz.
Enda orsaken till att VM-hoppet lever för Graham Potters lag är den där Nations League-segern som fixades under Jon Dahl Tomasson.
Speakern vrålade före tisdagens avspark i 1–1-matchen mot Slovenien att mer än 30 000 biljetter var sålda. Nu kom 25 724 åskådare och de skapade en stämning som oftast liknade besökstid på ett sjukhus.
Fotbollspatienten Sverige har varit inne för vård länge nu. Det har varit plågsamt att se hur illa vraket mått under året. Det har varit självskadebeteende att se Sverige spela fotboll.
De flesta åskådarna köpte antagligen biljetterna för länge sedan. Med tron och hoppet att Sverige skulle kunna säkra en VM-plats mot Slovenien.
Nu slutade herrarnas landslagsår med en betydelselös match som bara handlade om att undvika sistaplatsen i kvalgruppen. Det läget hade man inte sett komma om man i början av året spekulerat i vart 2025 skulle.
Det var svårt att veta vad man skulle sätta för bokstav bakom tisdagens Sverige?
Det var inte A-laget som spelade. B-lag? Knappast. Sverige C? Nu börjar vi närma oss något men Sverige saknade så många spelare att det kändes lite överdrivet att ens kalla det här för ett riktigt landslag.
Borde svenska spelarna ändå inte vara bättre än de slovenska?
Absolut. Det går självklart att kräva bättre bollbehandling, precisare passningar (gul skulle spela till gul), mjukare mottagningar och rappare fötter. Exempelvis var den enda likheten mellan den Emil Forsberg som en gång spelade i landslaget med den här Emil Forsberg namnet och numret på ryggen.
Men de flesta svenskarna hade aldrig spelat ihop (kunde de ens namnen på varandra?) och då är det aldrig lätt att spela fotboll som ett lag. Därför var det här inte en match det går att dra några växlar av.
Jo, en sak.
Det bristande självförtroendet har satt sig som ett virus i herrlandslagets verksamhet. Agerandet på planen kunde länge beskrivas med ett ord:
Ängsligt.
En annan sak som hängt kvar oavsett vilka som spelat för Sverige, oavsett vilka Sverige mött är de enkla misstagen. De ödesdigra misstagen.
Den här gången var det Carl Starfelt som först gav bort bollen och sedan var rundningsmärke i förspelet till Timi Elsniks 1–0 i 64:e minuten.
Men en sak som förföljt Sverige i år slapp vi den här gången.
Sverige föll inte ihop av en smäll.
Istället vaknade Sverige av baklängesmålet. Började spela fotboll med spår av att vara ett kollektiv och när Buster-storyn Gustav Lundgren dunkade 1–1 var det en rättvis axelryckning.
Det mest positiva med matchen var ändå att det här generande usla landslagsåret äntligen är slut.
Det finns inte mardröm eller drömlottning. Sverige kommer att slå ur underläge mot alla lag.
Nu gör laget som kungen och vänder blad, tittar framåt mot 2026 och det är läge att börja med ett förtydligande.
Jag och många kollegor har skrivit och pratat om playoffmatcher i mars.
Det kanske bara blir en.
Under torsdagen avgörs vilket av de seedade lagen Sverige får möta borta. Det finns inte mardröm eller drömlottning. Sverige kommer att slå ur underläge mot alla lag.
Seger där och Sverige möter ett nytt lag i en direkt avgörande match om en VM-plats. Men förlust i första matchen och det är bye, bye till VM 2026 direkt.
I mars är förhoppningsvis en hel del av spelarna som var i Solna men inte kunde starta mot Slovenien på grund av skadekänningar och/eller avstängningshot tillgängliga. Åtta av de ombytta spelarna skulle missa nästa match vid ett gult kort, sju av dessa var därför avbytare.
Sverige ställde upp med den mest anonyma och minst rutinerade startelva i en tävlingsmatch som går att minnas.
Så Sverige ställde upp med den mest anonyma och minst rutinerade startelva i en tävlingsmatch som går att minnas.
Därför säger den här matchen lite om hur lågt det svenska landslaget egentligen sjunkit.
Fram till matchen/matcherna i vår kan Graham Potter passa på att be till hälsogudarna att alla spelare som inte ens kunde vara i Solna på grund av skador är tillbaka.
Kulusevski, Gyökeres, Bergvall, Larsson, Holm.
Jag kan ha glömt några i slutet av detta landslagsår som man bara vill glömma och slippa uppleva igen.
Läs mer:
Sen kvittering mot Slovenien – historiskt svagt kval över
Lundgren målskytt i debuten – spelade i division 2 för fyra år sedan
Sverige kan möta Danmark i playoff – efter jätterysare
