Yasin Ayari var bara 20 år när han förra hösten fick chansen som startspelare i förbundskapten Jon Dahl Tomassons landslag.
Och han tog den.
Ayari var inte enda orsaken till att Sverige mot de sämre lagen i Nations Leagues C-division skapade mycket framåt och gjorde många mål.
Men han var symbolen.
Med sin ungdom, fart, teknik och sätt att hitta öppningar gav han ansikte åt det nya Sverige. Det var ofta via Ayari anfallen gick. Om han inte avslutade själv. Så sent som mot Slovenien i den här höstens första VM-kvalmatch gjorde han ett mål och spelade fram till ett.
Han har också blivit ett levande exempel på hur fort självförtroendet kan dräneras
Yasin Ayari är inte enda orsaken till att Sverige sedan rasat ihop i de två senaste matcherna.
Men han är symbolen.
Han ger ansikte åt ett lag som tidigare läckte bakåt men i alla fall var farligt framåt men nu inte ens har ett konstruktivt anfallsspel. Han har också blivit ett levande exempel på hur fort självförtroendet kan dräneras i ett fotbollslag och hos en fotbollsspelare.
Det svenska anfallsspelet mot Schweiz bestod alldeles för ofta av långa lycka-till-bollar upp mot en hopplöst felvänd och ensamt krigande Viktor Gyökeres.
De centrala mittfältarna fick knappt vara med i uppspelsfasen och om de fick det visste de inte vad de skulle göra av bollen.
Och Yasin Ayari som i tidigare matcher varit hal att få tag på för motståndarna halkade mest omkring inne på den där arenan inte ens landslagsspelarna verkar kunna namnet på. Ayaris fina teknik var som bortblåst. Stressen syntes upp på läktaren. Det stod panik i pannan. Jag tyckte till slut synd om killen.
Nu är Sveriges herrlandslag i Göteborg för att på måndagskvällen möta Kosovo på Ullevi. Arenan där Håkan Hellström brukar sjunga om tro och tvivel.
Min känsla är att de blandar tro och tvivel och att tvivlet ätit sig in i självförtroendet
Att den svenska fotbollspubliken tvivlar på hela JDT-projektet märktes med all tydlighet i Solna i fredags.
Frågan är hur det är med spelarna. Min känsla är att de blandar tro och tvivel och att tvivlet ätit sig in i självförtroendet.
Vissa spelare kan kriga sig till bra självförtroende. En lyckad tackling, en bra närkamp. Och så finns den rätta känslan där.
För kreativa spelare är det inte lika lätt. Det krävs först och främst en lyckad parterapi med bollen och sedan några aktioner där tanke, kropp och boll skapar en hållbar kedja. Då sjunker axlarna. Den spända stelheten lämnar kroppen.
Sällan har ett svenskt landslag varit i så stort behov av en bra start som ikväll.
Läs fler texter av Johan Esk
